Döden, fiskar, flugor och årstider. Domedagsfantasierna släpptes lös då jag drog ut mittersta byrålådan på övervåningen. Här låg gamla kalsonger och urtvättade T-tröjor, plagg som jag inte ville bära längre. Men de tillhörde nu mitt eget lilla mobiliseringsförråd. Allt det här ska komma till nytta då moderniteten kollapsat, då fjärrvärme och eldistribution är ett minne blott, då bensinpumparna slutat surra och då alla världens regeringar avgått. Då flyr jag hit och mobiliserar tillsammans med kalsonger utan resår, ett olagligt luftgevär och den nykluvna veden.
Men storbjörken kom snett på väg upp mot sågbocken. Dödsångesten tog vid. Den där äckliga rekylen, som bara studsande trädstammar kan åstadkomma, vräkte ner mig på marken och knäckte näst nedersta revbenet på höger sida. Nu har jag ingen nytta av gamla kalsonger längre, tänkte jag.
Så föddes jag på nytt varje sommar, inför skräcken av min egen existens och dess bräcklighet. Allt det där berättades av det låga vattenståndet vart år. Meddelandet löd:
Den här gången kan vara din sista.