Müller skildrar en kvinnas inre resa

Majvor Müller har gjort sig känd som deckarförfattare, men avslöjade när hon gav ut sin tredje kriminalroman - Mörka skuggor i Sunderbyn - att hon arbetade på en kvinnoskildring. Den är i själva verket en omarbetning av hennes allra första manus, som aldrig gavs ut, trots att det låg på förlagets bord.
- När jag hade skrivit det första manuset så var jag så uppe i varv att jag skrev Mordplats Raitajärvi av bara farten och det blev så att den kom ut först. Och när jag tittade på kvinnoskildringen igen så tänkte jag bara; "nej, vilket skitmanus!". Jag upptäckte att jag hade försökt göra mig till och använda en tuff, nutida jargong med massor av fula ord - vilket inte alls är jag. Så jag bestämde mig för att börja om från början.
Och medan Mordplats Raitajärvi åtföljdes av ytterligare två kriminalromaner jobbade Müller på sin kvinnoskildring. Skrev om, klippte och klistrade - och laborerade även med den ursprungliga historien. Nu, fyra år senare, är hon nöjd. Och resultatet är När livet håller andan.

I När livet håller andan möter läsaren Maria som lever lyckligt i Spanien tillsammans med sin man John. Men en dag ställs tillvaron på ända. John omkommer i en bilolycka.
Maria reser hem till sitt ursprung - Raitajärvi i Norrbotten - för att reda upp sina känslor.
- Hon är 45 år, men vet inte vad hon vill jobba med eller var hon vill bo. Och dessutom är hon barnlös. Medan andra tycker att hon lever ett fritt och glassigt liv, så är hon själv sorgsen över många av de här sakerna. Det är ju så med oss människor - vi ser på varandra utifrån men är sämre på att värdera varandra utifrån det inre. Vi lever i ett ganska ytligt samhälle, säger Müller.
Trots det så låter hon Maria hitta sig själv - eller i alla fall börja försöka - i Raitajärvi, med hjälp av systern, en gammal skolkamrat som blivit terapeut och byborna.
- Kort sagt kan man säga att jag försöker svepa över vad en människa utsätts för när hon börjar gräva i sitt inre. Och visa hur ensam man kan vara om man inte har stöd när det händer saker - hur viktiga rötter kan vara.
- Dessutom bär Maria på en skuld, när hon får reda på vad hennes man har gjort, säger Müller lite kryptiskt.
- Ibland när man vill göra gott kan det göra ont istället.

Majvor Müller medger att hon är lite nervös över att lämna deckargenren, om än tillfälligt.
- Det är ju ett annat sätt att skriva. När livet håller andan är en lågmäld berättelse och inte alls lika fartfylld som en deckare, men samtidigt så tycker jag ändå att det händer ganska mycket - inombords.
Med en bakgrund som sjuksköterska och dessutom inom psykiatrin, så är Müller intresserad av det socaiala spelet mellan och inom människor. Även i hennes kriminalromaner är det inte alltid självklart att det är förövarna som bär skulden, eller offren som är oskyldiga.
- Jag kan tycka att vissa saker som människor gör är fel, men jag tycker också samtidigt att man måste kunna sätta sig in i andras situation. Ofta finns det förklaringar till deras handlande - även om man för den skull fördömer vad de gjort.
Därför är hennes böcker fyllda av rannsakande och sociala spel. Och mycket känslor och grubblerier.
- Även om historien i När livet håller andan inte hänt mig, så är det klart att det är mycket av känslor och erfarenheter som kommer från mitt eget liv. När författare säger att de inte skriver om sig själva är det bullshit, tycker jag. Det är ju inte så att man bara sätter lås på sitt eget känsloliv när man skriver - utan självklart är det så att man lyfter orden på ett sätt som man bara gör när man relaterar till sina egna känslor och erfarenheter.

Müller skildrar en kvinnas inre resa

Efter tre kriminalromaner byter Majvor Müller spår och ger ut en kvinnoskildring. ”Fast egentligen är det här en omarbetning av det allra första manus jag skrev, men aldrig gav ut. Det första utkastet var inte jag, helt enkelt”, säger hon.