I tider och i tiden läses
Och i olika tiders historia
Och det rådits i olika tider
Och det rådes med i tiderna
Verner Boström (1896–1982) nyttjade sina säregna dikter för att läsa av tiden. Det kan vi också göra genom att besöka Arkivcentrum Norrbotten, vilket innehåller främst material från 1800-talet fram till i dag. Det finns även material från 1600- och 1700-talen.
Men i vår snabba tid, har vi tid för historien? Är den inte närmast ett problem? Är det inte som när vi rensar i garderoben; bort med det gamla, in med nytt?
Behövs arkiv?
– De behövs för eftervärlden, så att den kan ta del av vad som har hänt, säger arkivarien Staffan Johansson. Det går att dra lärdom av den tid som varit, och vi kan också se att mycket är tidslöst, fastän numera i andra former. Att bli historielösa är farligt. Det ser vi tydligt i dag.
Karin Tjernström, också hon arkivarie, håller med:
– Arkiven är många gånger ursprungskällan, jämfört med en historiebok som bygger på historiska uppgifter. I arkiven finns uppgifterna i den ordning som de tillkom.
Eller som Fantomen sa när han visade Diana runt i Dödskallegrottan:
– Arkivet, det är grunden.
Det går att läsa av tiden i handlingar, speciellt i dem som är upprättade innan telefonen blev var hens egendom på 1940- och 1950-talen.
– Det går att avläsa hur saker och ting diskuterades. Andersson tyckte, därför att. Med tiden kom det senare att bli strikta beslutsprotokoll; att, att, att, berättar Staffan.
– Norrbottens Föreningsarkiv är en viktig motpol till myndigheternas arkiv, då det också tar vara på vanliga människors historia, menar Karin. Vi har både material från vanliga samlare och egocentriker. Mest material kommer dock från föreningar. Det är viktigt att denna information finns kvar annars kan historiebeskrivningen bli skev om den bara ska skrivas utifrån myndigheternas arkiv.
Kiruna är ett bra exempel, menar Staffan Johansson:
– I Kiruna som växte fram år 1900 startades ett 40-tal föreningar. Genom dessa föreningars handlingar kan vi följa ett samhälles uppbyggnad. Det kan gälla gruvarbetarorganisationer, nyktershetsorganisationer, mjölkföreningar för att nämna några. Men det är viktigt att komma ihåg att det i många fall är enskilda personer som skrivit, vilket vi får ha i beräkningen om vi letar efter hela sanningen.
Med Karin och Staffan som ciceroner får vi tillträde till arkivens inre. Där råder en temperatur om 18 grader och en luftfuktighet om 40 procent.
Vi gör några nedslag i historien, till exempel i Stamrulla med bidrag af premieringsmedel underhållna föreningstjurar inom Norrbottens län.
Abborrträsks tjurförening meddelar hur det gick för tjuren Kvick, vars fader hette Svarte Petter och modern Fjällros. Kvick slaktades våren 1907. Orsak: för trög till avel.
En anhörig till kommunistledaren Hilding Hagberg (1899–1993) har lämnat in några av dennes tillhörigheter, till exempel en Leninmedalj, en rakapparat och en flaska myggmedel. Det senare kan möjligen vara rakvatten.
Barnmorskan Elin Törnqvists Brefkortsalbum är ett fynd. Hon har samlat vykort från dess storhetstid (början av 1900-talet).
En fantastisk samling med vykort sända från vänner och bekanta.
Så här skulle vi kunna hålla på. Rada upp fynd efter fynd. Men varför göra det enkelt för dig?
Som forskare – amatör eller professionell – krävs en viss insats och ett visst tålamod.
Men se upp!
Det är lätt att i historiens vingslag förlora sig i tid och rum som den tidsresenär man blir.
Arkivcentrum Norrbotten är trångbott och kommer inom kort få större lokaler.
Att arkivet är inrymt i samma byggnad som Björkskatans hälsocentral har sin förklaring.
– Orsaken till att vi finns här, beror på att man glömde att rita in ett arkiv när Sunderby sjukhus byggdes, säger Karin.
När framtiden ska byggas, glöms ofta historien bort.
Vem är då den typiske besökaren?
– Det är en man i 60-årsåldern eller uppåt.
Men även andra besöker arkivet, till exempel skolklasser. Och kanske även du.