Minnen från barndomens Nepal

Det bekanta klickandet av en diaprojektor som matar bilder ljuder regelbundet genom källarrummet i Designlablands lokaler på Sandviksgatan i Luleå. Och på golvet ligger en "äng" av exotiska blommor med lika exotiska fjärilar på. På väggarna intill ser man små bilder av människor och platser - det är fotografier från Johan "Goupal" Ungas uppväxt i Nepal under 80-talet.
- Jag har skapat utifrån minnen från Nepal. Jag bodde där när jag var fyra till tolv år eftersom mina föräldrar var missionärer och det var rätt tufft att växa upp där. Sedan gillar jag ljudet av projektorn. Det är ett ljud som jag förknippar med 80-talet då jag var i Nepal, säger Johan Unga.
Den platsspecifika installationen heter I am now och kan ses som ett helt verk som går i ett flöde från källaren och upp till de stora skyltfönstren på husets entréplan. Och genom rummet löper en lång rad av hundratals origamifåglar som Unga och några vänner vikt.
- Det är rätt kul att göra utställningar och det är en rolig process. Jag ville göra något av hela lokalen, men jag har inte lärt mig hur lång tid saker tar att göra. Det här är min första separatutställning och det är tredje dygnet jag jobbar med att göra den klar, säger Unga och skrattar.

Han har läst konstvetenskap och gått på konstlinjen vid Sunderbyns folkhögskola, och säger att det nog var Ivar Tornéus vid konstvetenskapen i Umeå som fick honom att välja konstnärsbanan.
Artistnamnet Goupal har han dock hämtat från uppväxten i Nepal.
- Det var mina föräldrars trädgårdsmästare som hette Goupal. Han var en otrolig inspirationskälla. Han var kastlös och hade spetälska, men var den mest stolta människa jag mött. Han hade huset i den värsta delen av stan, men hade en glädje som sällan ses i Sverige, säger Unga medan han visar bilderna från barndomens Nepal.
Där finns vakterna utanför internatskolan han bodde på, städerskan och någon av lärarnas mopeder. En hel del av utställningen vilar också på fotografier. På många sätt är I am now ett slags allkonstverk, där det mesta är gjort av Johan Unga, men det finns också bidrag från andra med i verket. Förutom de diabilder som snurrar i projektorn, som ter sig antik i dessa digitala tider, finns några verk med diabilder som andra fotografer bidragit med, och en "tavla" bestående av de tomma diaramar som han plockat bilderna ur.

Men han laborerar också med digitala bilder, fast på sitt sätt och med en tydlig passning till konsthistorien.
- Jag har kvaddat digitala bildfiler och fotat av dem. William Turner är en av mina favoriter och de här bilderna påminner om Colour Beginnings, säger han.
Men i I am now finns också keramik som gjorts av elever på Tunastigen och Nya Läroverket i samarbete med Johan Unga, där verket får en slags relationell aspekt genom interaktionen med skolbarnen.
- Det var faktiskt så att eleverna på särskolan var de som hade mest fantasi och kreativitet. Jag vet inte vad det beror på, men jag tänkte på att det var så stor skillnad mot de andra barnen. Det är något som har hänt. Vi lekte mer under vår uppväxt. På internatskolan hade vi ett helt rum med lego där vi byggde allt möjligt, säger Unga.
- Men det var väldigt roligt att jobba med skolan och en kille på särskolan gjorde en modell av en digital Canon-kamera och då blev jag så inspirerad att jag gjorde en modell av en gammal Rolliflex, säger Unga och skrattar.

Minnen från barndomens Nepal

I Designlablands lokaler i Luleå kan man just nu se "I am now by Goupal" - en utställning som fyllts av minnesfragment från Johan Ungas uppväxt i Nepal.