- Jag har målat döskallar ända sedan jag var liten, säger han och skrattar och berättar att ända sedan han gjorde Tiamats omslag har det inte gått en dag utan arbete.
- Jag gör ingen som helst marknadsföring för mig själv utan bilderna sprider sig själva. Jag får förfrågningar från hela världen men jag måste tyvärr ofta tacka nej pågrund av tidsbrist.
"Äkta och naturligt"
I höstas visade Kristian Whålin uppnågra av sina verk under Nordic Ragefestivalen i Boden och senare i år kommer han att ställa ut både i USA och Holland.
- På Kulturens hus kommer jag att ställa ut 25-30 stycken bilder, men i USA blir det inte lika många eftersom det är svårt att frakta över målningarna. Vissa av dem är en kvadratmeter stora.
Kristian målar med både olja och acryl och spenderar ofta upp till tre veckor på en bild.
- Min stil passar hårdrock och jag har alltid målat så här. Man kan inte göra sig till när det gäller sådana här motiv utan det måste kännas äkta och naturligt.
Får du någonsin slut på inspiration?
– Nej, det här är ett heltidsjobb och ju mer jag målar desto fler idéer får jag. Det finns alltid något på lager och väntar. Vissa band säger till mig att bara köra, medan andra har egna idéer och då sätter vi oss ner och pratar igenom dem. Ibland räcker det med att lyssna på musiken för att jag ska få någon slags känsla för tavlan som jag ska måla.
Har du något favoritomslag?
– Det måste vara omslaget på albumet Black Flower till mitt egna band, Diabolique. Jag har alltid spelat musik, men har valt måleriet i första hand. Det var inte värt att ta ett vanligt jobb för att kunna satsa på bandet, då målar jag hellre på heltid och har musiken vid sidan om.
Fotnot: Kristian Whålins tavlor kommer att visas i Olga Bradh-rummet på Kulturens hus från och med i dag till på söndag.