Mikael Wiehe - författardebutant
Han är känd som låtskrivare, sångare och agitator med fyrtio år på svenska scener.Nu kommer en ny version av Mikael Wiehe, 64: prosaförfattaren.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX /
- För mig är det inte låttexterna utan de skrivna texterna som är det viktiga, det nya med boken, säger Wiehe.
- Jag har inte uttryckt mig offentligt på prosa tidigare. Det försöker jag göra här. Och det har jag lagt ner många år på, därför blev jag glad när förlaget tyckte att texterna var värda att ge ut.
Prosatexterna skildrar hur en viss låt växte fram, vilka människor Wiehe rörde sig med vid den tiden, vilka influenser han hade, vilket samhälle han levde i... Han berättar att många av dem vuxit ur mellansnacket på hans spelningar.
- Mina konserter består till 40 procent av prat, medan Bob Dylans består till 101 procent av musik. På det viset är jag en efterföljare till harpolekare och barder. Och i det muntliga berättandet finns alltid en motpart, man måste ha en rytm, man måste kunna avgöra när skrattet ska komma. Det lär man sig på scen och så är texterna gjorda.
Mikael Wiehe öppnar för att följa upp "Aldrig bli som ni" med flera prosaverk.
- Jag har tvåhundra historier till som jag kan berätta och som är skitbra. Jag kommer nog att skriva ner dem också. Redan på gymnasiet visste jag att jag skulle bli författare. Så blev jag sångskrivare i stället. Men när jag skriver sånger så kommer det mycket som inte är en sång, som inte går att få in i en sång, utan är bra som det är. Och jag har mycket kvar. Kanske ska jag ge ut det som "Mikael Wiehes lilla gula."
Varför just gula?
- För att Mao gett ut en röd och Khadaffi en grön. (Skratt) Och blå kan det inte vara. Och brun går ju inte alls.
Cd-boxen innehåller en mix av Wiehes stora hits, som "Titanic", "Flickan och kråkan" och "Keops pyramid", mer obskyra låtar och tidigare outgivna versioner. Titeln "Aldrig bli som ni" kommer, säger han, från "någon sorts oppositionslusta".
- Att inte bli läkare utan popmusiker. Att bryta upp från jazzen och börja spela pop. Att från folkrocken börja experimentera med syntar. Mitt liv har varit ett ständigt försök att bryta mig ut ur mina egna och andras förväntningar.
Det är bara vänstern som du hela tiden förblivit lojal till?
- Jag har aldrig varit partiansluten men röstat på vänstern sedan 1968. Min solidaritet har alltid legat hos den globala befolkningsmajoriteten. Om jag skulle byta åsikt skulle det för mig inte handla om ett uppbrott utan ett svek.
I bokens förord skriver Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg "tillvaron kan vara svårare än 1970-talets vänster ibland gjorde gällande". Håller du med?
- Definitivt.
Så jobbar vi med nyheter