Jag hör radion berätta att partiet Sannfinländarna vunnit stora framgångar i valet i Finland. Och osökt infinner sig frågan: Vad hade Stieg Larsson sagt om detta?
En kanske onödig fråga, i synnerhet när jag nyss läst en samling artiklar som handlar om hjärtefrågorna för den sedan 2004 döda succéförfattaren: Kamp mot rasism, främlingsfientlighet och för kvinnors rättigheter.
Med utgivningen av dessa 25 artiklar, från sent 1980-tal och en bit in på 2000-talet, vill Expo inte bara hylla en före detta medarbetare utan också öka förståelsen för vad Stieg ville säga med Milleniumserien".
Gott så, kan man tycka, problemet är att det mesta redan är sagt i den flora artiklar och böcker som kommit ut i ämnet Stieg Larsson. Är man dock helt novis om vad mannen bakom Lisbeth Salander gjorde innan Millenium-trilogin, har boken ett större värde. Och det är klart, alla sitter ju inte i samma läsbåt.
Återkommande i En annan sida av Stieg Larsson är granskningen av och artiklarna om högerextrema och nazistiska grupper i Sverige. Bevara Sverige Svenskt, BSS, som 1988 blev Sverigedemokraterna, figurerar i flertalet av Larssons artiklar om svensk extremhöger. Och lagt i ett historiskt perspektiv får artiklarna ett visst värde om man tänker var partiet som 2002 fick 1,2 procent av rösterna till riksdagen, befinner sig i dag. Den före detta chefredaktören för Expo torde vända sig i sin grav.
Det största värdet med den aktuella boken är annars att få ta del av engagemanget mot kvinnoförtryckets olika former. Kanske okänt för de flesta, men viktigt om man ska få en mer komplett bild av människan Stieg Larsson.
I artikeln "Svenskt och osvenskt våld mot kvinnor" handlar det om fallen Melissa och Fadime. Det handlar om mord, men i fallet Melissa handlar det om "normalt" manligt svenskt våld, medans Fadime handlar om "hedersvåld", vilket får flertalet media att lågmält ackompanjera högerextrema gruppers tal om "kulturellt betingat våld".
Larsson raljerar kring de skilda synsätten kring vad som hänt och vad det sägs bottna i. Det går inte att ta miste på engagemanget i hans penna och det är intressant att följa hur debatten gick. Tyvärr måste ändå sägas att väldigt lite har hänt, både när det gäller våldet mot kvinnor och debatten om varför det sker.