Mer improvisation - mindre jazz

När Rebecka Törnqvist slog i genom 1993 med skivan A Night Like This blev hon känd som jazzsångerska. Och det är nog bilden som många fortfarande har av henne, trots att är länge sedan hon lämnade jazzen.
- Det är inte så konstigt att folk fick den bilden. På första skivan spelade jag ju in några låtar ur repertoaren av jazzstandards för att jag verkligen gillade dem. Och jag har alltid varit svag för evergreens. Och jag tycker om jazz ännu, fast jag lyssnar på sådant som jag inte skulle göra själv, säger Rebecka Törnqvist.
Sedan debuten har det blivit lite av varje. Bland annat gruppen Gloria och en skiva med Steely Dan-låtar som hon spelat in med Sara Isaksson.
- Det kan verka disparat utifrån, men för mig är de olika projekten logiska. Det kan handla om något i texten eller stilen som tilltalar mig och gör att jag hoppar på ett projekt. Ibland handlar det om ett driv inifrån en idé som börjar snurra i skallen, andra gånger kommer det impulser utifrån. Så var det med Steely Dan-skivan. Jag och Sara sjöng några låtar på skoj och gitarristen Lasse Halapi tyckte att "det där borde ni göra en skiva av", säger Törnqvist.

Under årens gång har det blivit några projekt med just Lasse Halapi och Sara Isaksson.
- Det är ju så att man träffar folk man får ett bra musikaliskt förhållande till och som man tycker är bäst. Sedan är Stockholm inte så stort som stockholmarna vill tro, säger Törnqvist och skrattar.
Själv har hon flyttat ut på landet och berättar att hon precis före intervjun lagt ut nät i sjön i hopp om att få abborre till kvällen.
- Jag är väl i den åldern då alla flyttar ut till landet. Staden och Stockholm hade sin tid. Sedan är det så att hela den kreativa branschen lider av att folk både vill tillhöra något och samtidigt vara unika. Och det kan vara lättare att höra sig själv om man inte är mitt i allt, säger hon.

Men om Rebecka Törnqvist lämnat jazzen allt mer, så har paradoxalt nog utrymmet för improvisation ökat med åren.
- Jag improviserade mycket mindre då jag slog igenom än nu. När man börjar vill man få det som man vill ha det, vilket gör att man inte tar risker. Men nu känner jag inte behovet av att bevaka allt och jag har lärt mig att inte överinstruera musikerna. Förr hände det att jag missade tagningar som kunde ha blivit bra bara för att jag gav så tajta ramar till musikerna.
Men hon menar att det också har med materialet att göra, att hon blivit mer erfaren som låtskrivare med åren.
- Jag vågar lita på materialet mycket mer nu och har inte så mycket ångest för att släppa det ifrån mig och störs inte av produktionen på samma sätt. Det gör kanske att musiken blir lite spretigare i konturerna. Å andra sidan blir den inte så definitiv. Förut var det som en stor punkt efter varje låt. Nu finns det något att tillägga.

Mer improvisation - mindre jazz

Sedan debuten har Rebecka Törnqvist gått från jazz till pop - samtidigt som hon paradoxalt nog gått mot ett större svängrum för improvisationen.På söndag spelar hon på Kalott jazz & blues i Haparanda.