Medvind för Ann-Helén Laestadius
Det blåser medvind för Ann-Helén Laestadius, författaren från Kiruna som tidigare haft sådan framgång med ungdomsboken Sms från Soppero. I veckan kommer uppföljaren Hej vacker, som också den handlar om sameflickan Agnes.
Det blir releaseparty i veckan på självaste Kirunafestivalen. Ann-Helén Laestadius kommer ut med ungdomsboken "Hej vacker", den andra i trilogin om sameflickan Agnes.
Foto: Stefan Tell
- Det lustiga är att de har Hej Vacker som högläsningsbok på lägret, säger Ann-Helén Laestadius.
Publikum fick alltså träffa sin författare, och hon fick möta några av de många läsarna.
I den nya boken - Hej vacker - är det sommar. Agnes åker från Solna hem till barndomens Soppero för att träffa pojkvännen Henrik som är renskötare. Men allting blir inte så mysigt som det var tänkt. Renskötarliv ställs mot storstad, samiskt mot svenskt. Är förresten Agnes same nog för att vara ihop med Henrik? Problemen hopar sig när handlingen rullas ut.
- Vänta lite det är renar på vägen, säger Ann-Helén Laestadius och lägger ifrån sig telefonen för en stund.
Strax är hon tillbaka i luren och kan berätta att mycket har gått väldigt bra sedan debuten. Boken har fått många läsare, inte bara norrbottningar och samer. Hon upptäckte stolt att Sms från Soppero var den tredje mest utlånade ungdomsboken på ett bibliotek i Mellansverige.
- Jag vill att alla ungdomar ska kunna läsa de här böckerna och känna igen sig, säger hon och tänker sig att det borde finnas liknande problematik, som den i böckerna, för exempelvis invandrare.
Språk, identitet, acceptans, kultur och motsättningarna som följer i dess spår - hon är ofta anlitad för att föreläsa om just detta, om problematiken med att inte kunna samiska, och dilemmat med att växa upp som same.
Men nej, böckerna är inte självbiografiska, även om likheterna är många mellan berättelsen och det verkliga livet. Hon bor ju, liksom huvudpersonen, i Solna utanför Stockholm. Och precis som i sagan råkar det falla sig så att hon själv reser upp till hemtrakterna denna sommar för lite sommarlov. Här i barndomens Soppero är det dock ingen Henrik hon ska möta, snarare tänker hon sig få tid att påbörja den tredje boken om sameflickan som kämpar med livet och kärleken.
- Jag har gjort upp med förlaget att den ska vara klar till jul. Så jag måste nog börja skriva snart, säger hon med ett sådant tonfall att det verkar som om hon gillar att sitta i Sápmi och knattra på tangentbordet.
Allt detta med språk och identitet kommenterar hon så här:
- På något underligt vis är det en helt annan sak att vara Agnes och växa upp som same i Solna, det är coolt. Men att som jag växa upp i Kiruna på 80-talet var mycket svårare.
När hon själv gick i skolan som barn här i Norrbotten ville hon helst inte att klasskamraterna skulle få reda på hennes ursprung. I södra Sverige kan det däremot vara lättare, fränare att vara same, även om okunskapen där är oerhört stor om den samiska kulturen.
- Jag stod i min kolt i Göteborg en gång och försökte få tag på en taxi. Det var inte lätt. När en taxichaufför äntligen plockade upp mig frågade han om jag skulle på maskerad.
- Nivån på kunskapen är rätt låg, suckar hon.
Annars har hon arbetat som journalist i 20 år, bland annat på NSD. Här slutade hon 1999 och har sedan tagit sig genom vikarieträsket på flera Stockholmstidningar. Numera har hon glidit över i frilansverksamhet och vill kunna försörja sig helt på författarskapet i framtiden.
Just nu ser det lovande ut. De två första ungdomsböckerna om Agnes ska bli film. En kriminalroman om två systrar som är laestadianer skriver hon på redan.
- Tänk vilken tur att jag vann den där ungdomsbokstävlingen, säger hon och åsyftar Att vara ung same idag som hon tog hem segern i 2007.
Efter det har det ena gett den andra, och just nu seglar hon lite på en svallvåg av framgång.
Så jobbar vi med nyheter