Sandling har en lång och produktiv bana som konstnär, och började redan på 70-talet med sitt bildskapande. Till Sunderby folkhögskolas konstlinje sökte hon faktiskt in med en bilderbok med en handtextad berättelse med självbiografiskt innehåll och akvarellbilder till.
Orden kanske man kan betrakta både som material och uttryck, oavsett om man är konstnär eller författare. För Eva Stina så verkar orden alltid ha funnits där, men i distinkt kontrast till hur hon ser på bildskapandet.
- Första gången jag började skriva kände jag att det var så himla härligt, som ett litet hus man gick in i eller som ett litet universum. Jag har inte riktigt samma upplevelse för bilden. Skrivandet är mer dolt i mig själv och jag kan "härja" fritt i det. Bilden är på det sättet längre ifrån mig.
Jämförelsen mellan bild- och textskapande handlar om skillnader och likheter i själva upplevelsen, men också om beröringspunkter mellan ord och bild.
- Skrivandet är härligt för mig, men bildarbetet kan ibland vara lite monotont. När jag skriver är det som inget emellan mig och det jag gör, medan bilden har mer motorik i utförandet. Det är som ett avstånd mellan bilden och mig, medan texten sitter närmare.
I det pågående bilderboksprojektet arbetar Eva Stina med teman som följt henne ända från 70-talet, när hon började sin konstnärsbana.
- Man har något tema, som man jobbar med eller mot och vill testa på olika sätt. På 70- och 80-talen gjorde jag många politiska bilder, jag tyckte t ex att det var jobbigt med flygbesprutning och gjorde textila bilder mot det. Nu tänker man väl inte lika mycket i termer av för och emot, men mitt tema finns kvar. Jag har ju länge jobbat med glasobeliskerna och med temat mänskliga rättigheter, som betyder mycket för mig. Nr 19 t ex, att varje människa har rätt till konsten och till skapandet. Där har konsten sitt livsutrymme. Det här manuset är nog också en fortsättning på det. Bilderboken handlar om en flicka som är ute i ett vinterlandskap på skidor, och något väller över henne , hon tar skydd, men vet inte hur hon ska bearbeta eller hantera situationen.
Idén till bilderboken kom under hösten 2011, men fröet till den har funnits med längre.
- För några år sen började jag på en berättelse om tre generationer, mormor, mamma, dotter, där den yngsta dottern kommer tillbaka till hembygden. Där hade jag inte med bild, utan det var renodlad text. Jag lämnade det manuset åt sidan ett tag, men fick ny inspiration att skriva och berätta i ord och bild, när jag fick illustrera en barnbok med manus av Regine Nordström. Då tändes gnistan för vad ord och bild kan göra tillsammans.
I en bilderbok med både text och bild kan man fråga sig vad som kom först, bilden eller berättelsen. Frågan är särskilt intressant när det är en konstnär som besvarar den.
- Ja, vad dök upp först? Bilden dök upp först, jag har nog sett hela händelseförloppet som en film som jag ser i scener. Det här ska det handla om, och sen ska texten säga det. Vissa bitar av texten i bilderboken kommer från den text jag började på för några år sedan, bitar som är inspirerade av min mormor, som kom från Radnik vid Nattavaara.
Det kan vara en svårtyglad process att hålla både bild och text igång gemensamt. Att göra båda delarna själv skiljer sig från att enbart göra bild till någon annans text.
- Kombinationen av text och bild blev lite svår ibland när jag höll på med bilderna. Jag funderade över om det blev för mycket text någonstans, om det drog iväg åt något håll som inte bilden håller med om, att bild och text åker i olika riktningar. Det är svårt att styra, om det är för att jag är ovan, eller om det är så det är i skaparprocessen. Texten är i framskridande ännu, men bilderna är nästan klara. Texten har också ändrat sig mycket under processens gång, men det har inte bilderna på samma sätt. Det är ändå roligt när det är lite problem, det får inte vara lätt!