Klockan är strax efter halv sex på torsdagseftermiddagen när turnébilen, lätt försenad efter färden från Luleå, bromsar in på grusplanen framför det röda föreningshuset i Murjek. Dörren står öppen och ljudteknikern är redan på plats inne i lokalen. Klockan halv sex skulle det vara soundcheck inför kvällens föreställning Norrbotten Neo och Anna Azcárate nära dig.
Den sömniga stämning som rådde i bussen bara några minuter tidigare byts genast till en snabbare takt. Nu är det fokus som gäller. Snabbt bärs väskor in och minuterna senare är ensemblen på gång.
På elpianot börjar Anna Christensson, pianist, frenetiskt värma upp och pianomusiken blandas med slagverkaren Daniel Saurs skalor på marimban. Anna Azcárate, skådespelerska, gör röstövningar samtidigt som hon går runt i lokalen och pratar med turnéledaren och klarinettisten Robert Ek.
Om drygt en timme ska publiken fylla stolarna som Veronica Markström, producent för Norrbotten Neo, bär fram tillsammans med Monica Sundström, sekreterare i byaföreningen.
- Det är ju fantastiskt att det finns möjligheter på så här små ställen, säger Monica Sundström om att kammarmusikensemblen kommit till byn.
Redan för ett år sedan fick föreningen en förfrågan från Jokkmokks kommun om de var intresserade av Norrbottensmusikens bygdegårdsprogram.
- Och vi svarade "men naturligtvis vill vi det", säger Monica Sundström.
I år turnerar Norrbotten Neo till ett antal bygdegårdar i Norrbotten tillsammans med skådespelerskan Anna Azcárate. Ensemblen har tillsammans bestämt musiken till programmet och Anna Azcárates del i programmet bygger på en blandning av egna och andras texter och berättelser hon tycker om.
- Jag fick musiken av Robert Ek. Sedan har jag fokus på att tillåta fantasin ta plats, berättandet, skrönorna. Att det får svämma över kanten, sa hon tidigare i bilen på väg till Murjek.
Men kultursekreteraren i Jokkmokks kommun, Anna-Karin Aira, befarar att publiken uteblir.
- Det verkar inte lovande ikväll, säger hon, men berättar samtidigt att när de ordnar arrangemang ute i byarna brukar det komma "minst lika mycket folk som när vi arrangerar i Jokkmokk".
Ute är det tyst. Några envisa sensommarknott svävar i luften och långt borta hörs det susa, kanske är det älven en bit bort. I byn Murjek bor det ungefär 80 bofasta och i bussen en stund tidigare ställde även Anna Azcárate frågan: "Kommer det folk, det ska bli väldigt spännande", sa hon och tittade ut genom bilfönstret.
Men hon hade inte behövt fundera. När klockan närmar sig sju är de allra flesta av stolarna i föreningshuset upptagna. I en av de främsta raderna väntar Vuollerimsborna Karin Johansson och Ingrid Frisk på att föreställningen ska börja.
Det är första gången de ska höra Norrbotten Neo.
- Jag är intresserad av kultur och musik från våran landsända, säger Karin Johansson, böjer sig sedan fram och viskar:
- Sedan behöver ju vi i lilla Vuollerim komma ut också.
- Vi är ju inte så bortskämda med kultur, säger Ingrid Frisk.
Strax därefter inleder Daniel Saur kvällen med Alexandra Gardners kontemplativa Ayehli.
- Jag hoppas det ska bli en kväll i musikens och fantasins namn, introducerar Anna Azcárate föreställningen.
Och visst är det så att fantasin tar stor plats. Under den nästan två timmar långa föreställningen vet man aldrig riktigt säkert om den senaste berättelsen hon framfört var hämtad ur fantasin, eller om den var självupplevd.
Berättandeframträdandet varvas med musiken, som med Anna Azcárates ord "inte är extremt lättuggad". Ett folkmusikinspirerat stycke på viola och slagverk, Naturale, av Luciano Berio följs av Brett William Dietz Alternate Routes för klarinett och slagverk och landar så småningom mjukt i W A Mozarts Kegelstadt som får avrunda berättelsen om den stulna kyssen.
Utanför är kvällen sval och skymningen har fallit. Cigarettrök tränger sig in genom den öppna dörren till lokalen. Nu väntar fika.
- Det var ju nytt, det här var nytt. Först var musiken så intensiv, väldigt nytt men en fantastisk avslutning. En helt fantastisk kväll, säger Karin Johansson lyriskt efter föreställningen.
Och hennes väninna Ingrid Frisk håller med.
- Det tar tag i en, det här.