Med gula bussarna i backspegeln
BOKPostens gula bussar Diligenstrafikens historia 1923-1991Kjell F OlssonTrafiknostalgiska förlaget
Jo, du läste rätt. Huvudkontoret låg i Lycksele och inte i Stockholm. Men så var postdiligenstrafiken en ren norrländsk angelägenhet.
Den började med försökstrafik 1922, men redan året efter öppnades bland annat linjerna Luleå-Kalix och Jörn-Arvidsjaur-Arjeplog.
Det var ingen lönsam trafik, men Posten ansåg på den tiden att posten måste komma fram också i glesbygden och då valde man att köra eget.
Det var ingen enkel sak att ratta en buss på 1920-talets norrländska vägar. Usla grusvägar sommartid och oplogat vintertid. Postverket fick sätta stora Lycksele-plogar frampå bussarna, senare också sidovingplogar. Drivhjulen baktill hade gummilarvband och framtill skidor för styrningen.
Så när posten kom blev också vägen plogad. Det fick Postverket betalt för av vägdistrikten som ännu inte visste vad en plogbil var.
Med tiden uppfanns plogbilen, vägarna blev bättre och postdiligenslinjerna fler, inte minst i Norrbotten. De gula "postbussarna" hade inga snöplogar längre när de stod och inväntade tågen på järnvägsstationerna i Murjek, Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur. Turisterna kunde ta den gula bussen ända till Kvikkjokk.
Det är en nostalgisk resa Kjell F Olsson bjuder på, med underbara bilder från norrländsk landsbygd. De kunde gärna fått vara ännu fler, på bekostnad av kapitel som känns alltför postverksinterna.
Vem skriver minnesboken över det svenska postkontoret?
Så jobbar vi med nyheter