Staffan Forssberg var kulturbyråkraten som blev kulturarbetare. Nu ställer han ut och skämtar med sin husgud Marcel Duchamp och hans mest berömda verk "Naken kvinna som går nerför en trappa".
– Jag gjorde den till en installation i Sambiblioteket i Härnösand 2011, säger han om repliken.
Den som går nerför trappan på Staffan Forssbergs akrylmålning är ingen kvinna, utan Marcel Duchamp själv och målningen har titeln: Marcel Duchamp lånar en bok på Sambiblioteket och går naken nerför trappan.
Helt fel hamnar inte Staffan Forssberg med den bilden av Duchamp, för denne symbolist, kubist och futurist målade gärna androgyna gestalter. Han uppfann också sitt eget kvinnliga alter ego "RroseSélavy".
– Jag var kulturchef i Härnösand och Sambiblioteket var min idé, säger Staffan Forssberg om varför han gjorde sin installation i Västernorrlands residensstad.
Sedan blev Staffan Forssberg kulturchef i Luleå och han har också en bakgrund som museichef på Västerbottens museum i Umeå. Och han har målat i alla år, även om det inte alltid varit så synligt.
– När jag var kulturbyråkrat var jag noga med att inte blanda ihop rollerna. Det blir lätt skitsnack om man utnyttjar sin position, säger han om åren som konstutövande kulturchef.
Det har mera blivit utställningar på andra håll än i det närmaste grannskapet för lulebon Staffan Forssberg.
– Nej, det är inte så ofta jag ställer ut här i Norrbotten. Jag gjorde det på Norrbottens museum 2008 och året efter hos konstgillet i Boden.
När han nu ställer ut i födelsestaden och hemstaden Luleå blir det nästan ett rekord i lilla Galleri Lindberg. Där finns nu hela 49 verk på den begränsade ytan. Det är alla möjliga tekniker: akryl, järn, akvareller, skulpturer, kollage och utskrifter.
– Numera är det mest akvareller jag gör. Tidigare höll jag på med ready-made och det blev gatubrunnar på Alexanderplats i Berlin, Tromsö, Venedig och i Sydfrankrike.
Denne mångsidige konstnär viftar bort frågan om favoritmotiv, men säger:
– Det är svårt att komma förbi fjällvärlden. I höstas vandrade jag med min gamle far i fjällen. Sedan har jag också målat pelargoner efter ett besök på ett pelargonmuseum på Orust.
Men så kommer han på favoritmotivet:
– Karin Boye och hennes pagefrisyr. Rostiga spadar ser ju ut som Karin Boye.
Det där med att inte ha något direkt favoritmotiv liknar Staffan Forssberg vid MeretOppenheim, som skapade Pälskoppen.
– Hon sa att om de tittar på mina grejer så kan de inte säga vem som gjort dem. Det sög jag åt mig. En del tycker att det jag gör splittrar, men jag tycker tvärtom.
Så därför bli det en upptäcksfärd att gå på Staffan Forssbergs utställning. Där finns så mycket att upptäcka och i så många tekniker. Vid ingången en garnvinda med regnbågens färger och ett kvinnohuvud med blå rånarluva. Det för tankarna till Pussy Riot.
I en annan del av utställningen finns en människohjärna i en genomskinligt skrin försedd med flera hänglås.
– Det här en häftig protest mot Ryssland som jag kalla Kreativt tänkande. I Ryssland låser man in sådant.
Den nu 67-årige Forssberg räds inte att pröva det nya, så där finns också föremål som framställts genom den nya 3D-tekniken.
– Jag samarbetar med universitetet. Föremålet som är förebilden är ett verktyg som rörkrökare använder och förlagan är Pinnochio som här får en förgylld näsa, säger han om de lätta plastföremålen.
Annars är det återbruk som gäller.
– Jag är storkund hos Kupan, Röda korset och Myrorna där jag köper gamla grejer.
Och inte vill Staffan Forssberg göra något märkvärdigt av sitt skapande.
– Inte målar man för någon annan än sig själv, inte en käft vill väl ha någon tavla som jag har här. Fast några grejer är sålda.
Den inställningen passar liksom in i ett av hans kollage med rubriken: Bra konst är kommersiellt oberoende".