Gunnar Björling, Edith Södergran, Claes Andersson, Lars Sund och flera till finns i min finlandssvenska avdelning – men var står Lars Huldén? Kan jag ha gett bort hans dikter såsom jag i stundens givmildhet gav bort min "Kalevala", till en Finlandsfödd konstnär som under sin skolgång i Sverige aldrig mött "Kalevala"? Meddelandet om Huldéns bortgång 11/10 har precis nått mig och jag rotar i bokhyllan.
Egentligen typiskt Lars Huldén att trolla med böcker i läsares hyllor. Han hade många strängar på sin kantele denne 90-årige språkman och en av dem vibrerade i humorns underbara dissonans, en spjuveraktig och underfundig sådan. Många dras också till hans lågmäldhet när bullernivån i världen stiger och det gör många titlar svåra att få tag på.
Lars Huldén kom från Österbotten, föddes i Jakobstad på Runebergsdagen 1926 och växte upp i Munsala socken där han under hela sitt långa liv hämtade kraft och inspiration.
Lars Huldén hade dubbelt av allting, språk, kulturer, karriärer. Som son till en österbottnisk byaskald skrev han på dialekt men även på standardsvenska; diktsamlingen "Heim/Hem" från 1977 till exempel är på båda språkvarieteterna.
Som översättare gjorde han mest bruk av sin svensk-finska tvåspråkighet men tolkade också klassiker som Shakespeare. Han översatte psalmer men skrev också egna, mindre religiösa, som samlingen "Psalmer för trolösa kristna" (1991) som blev mycket populär. Han skrev kabaréer och översatte - med nöjaktigt resultat - ”omöjliga” finska tangon som "Satumaa/Sagolandet".
Själv såg han sig främst som forskare. Hans områden var finlandssvensk dialektologi och svensk poesi, framför allt Runeberg och Bellman. Han disputerade 1957 och arbetade både vid Helsingfors och Uppsala universitet där han promoverades till hedersdoktor. Han var hedersdoktor även vid Islands universitet. Svenska akademien tilldelade honom både Finlandspriset och det nordiska priset.
Efter diktdebuten 1958 med "Dräpa näcken" blev det 40 samlingar till. Exempel ur Herr varg! (1969):
Men saligast var de som förr/fick dö på landet en söndag om sommaren/och jordas följande onsdag.
Ligga lik/en skuggig och sval/onsdagsmorgon i juli./Medan de levande sjunger/och tupparna galar i byn.
1999 kom hans och sonen Mats Huldéns nyöversättning av "Kalevala". I Nobeltider bör man tänka på översättarna, de stora möjliggörarna i bakgrunden, de som måste vara ”dubbla” och därför aldrig till fullo blir förstådda i något av lägren. I två år jobbade far och son med det urfinska verseposet och resultatet blev en succé. Kan inte låta bli att tänka på hur "Okänd soldat" hade blivit i Huldéns översättning, hade han varit vidsynt nog att inte falla för det provinsiella och ”översätta” det omöjliga: dialekterna.
Ur min sverigefinska och nordiska synvinkel syns världen tommare, tristare och otryggare utan nordisten Lars Huldén. Han var en av galjonsfigurerna i den stora skaran svenskspråkiga intellektuella som är födda i den forna östra rikshalvan och till fullo tagit till sig dess språk. Han kunde båda halvorna och rörde sig fritt i båda. Han förmedlade det västliga mot öst och – vilket var mycket svårare - det östliga mot väst. Finlands generösa språklagstiftning gentemot den svensktalande befolkningsdelen med bland annat egna universitet var en del av inramningen där hans genius fick växa fritt.
Ur Satumaa: Bortom vida havet finns det någonstans ett land/där små vågor plaskar mot lummig lyckostrand...