Med de marginaliserades ögon

BOKMästerAlexandra Coelho AnhdorilAlbert Bonniers Förlag

Foto:

Kultur och Nöje2009-09-24 06:00
Det melankoliska draget går rakt genom de tre romanerna Stjärneborg, Birgitta och Katarina och nu Mäster. Något går alltid förlorat, även för den med mycket stark tro eller övertygelse, och även om livsprojektet lyckas. Det slags initiering som Tycho Brahe gör i relation till vetenskapen, den heliga Birgitta till religionen, och mäster August Palm till politiken, medför plågsamma personliga offer. Trots ohälsa, olycka och motgångar slutar ändå inte dessa tre huvudpersoner i Coelho Anhdorils tolkning, att piska sig vidare.
Det som gestaltas är inte offervilja, knappt ens i Birgittas fall, utan snarare hur kraften i personlig övertygelse övergår både förnuft och logik. Envishet utan framgång brukar kallas dumhet. Även orubbad övertygelse som ändrar historiens gång kan hos fel person skapa katastrof.
Men Coelho Anhdoril anstränger sig för att normalisera de tre huvudpersonerna i romanerna, föra dem så nära en "vanlig" människa som möjligt, för att därigenom göra det möjligt för läsaren att identifiera sig med personerna, och i förlängningen, prova på de tankar som de bär på.
Därigenom blir historiska processer inom vetenskap, religion och politik tydliggjorda, och rendammade från historieskrivningens fossilisering. Skickligheten i gestaltningen av karaktärerna, och då främst kvinnoporträtten, känns som en direkt kanal tillbaka till där och då.

Det stilgreppet och det handlaget är särskilt tydligt just i Mäster, där porträttet av Palms hustru Johanna är otroligt inträngande, och överskuggande makens. I gestaltningen av Johannas kval och ångest över fattigdom och olycka ställs frågan om hur mycket det är värt att offra för en övertygelse. När barnen svälter är det inte ideologier mödrarna tänker på. Romanen kantrar i de avsnitten över mot en helt annan titel än Mäster, förmodligen med avsikten att personifiera och dekonstruera begrepp som till exempel "arbetarrörelsens framväxt i Sverige".
Nu är romanen förvisso både boken om Mäster Palm med familj och boken om just arbetarrörelsens framväxt i Sverige. I händerna på en manlig författare, låt oss säga Ernst Brunner, hade säkert framställningen sett annorlunda ut och säkert rollistan också. Böckerna hade dessutom varit bokklubbstjocka som tegelstenar också, istället för smäckert utformade som nu. Men likt Dickens så ser Coelho Anhdoril de stora samhällsskeendena genom de smås och marginaliserades ögon, som fattiga, kvinnor och barn. Därigenom fås korrektivet till varje form av klassisk hjältebeskrivning som historien i efterhand kan tillskriva betydande personer.
I Mäster så får istället hjältebegreppet en komplexare innebörd, närmare det vardagliga, men samtidigt närmare det outtalbara, det mystiska, som driver människan framåt, trots faror, motgångar, och hotande död.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!