Mattias Timander flyttade till Stockholm för att studera litteraturvetenskap.
Mattias Timander, 26, från Kiruna är aktuell med sin nysläppta debutroman "Din vilja sitter i skogen".
Boken handlar om en ung man som lämnar den lilla norrbottniska byn för ett kulturellt sammanhang i storstaden. Med tillhörighet och hemmahörande som det huvudsakliga temat skildrar Mattias Timander kontrasten mellan byn och den "stora världen".
Romanen har mottagits med fin kritik från recensenter. Bland annat Sveriges Radios recensent skriver "Jag älskar den här dialektalt viga boken, den har en underfundig, varm och vass blick både på det sociala spelet i byn och på kulturvärlden som visst inte var så stor den heller".
– Det blir inget bra av att tänka på sin egen bok och sig själv, man blir tokig i huvudet. Jag försöker tänka på annat och läsa andras böcker, men det är jättekul, säger han och skruvar lite på sig.
Historien har funnits med honom under många år, men den verkliga upprinnelsen till skrivprojektet var sorgen efter morföräldrarnas död.
– Jag började skriva för att bearbeta det, som ett sätt att umgås med dem i texten. Jag låtsades att jag satt vid köksbordet med dem, drack kaffe och bara surrade om ingenting, säger han.
Tanken på att det kunde bli en roman utvecklades successivt.
– Att skriva om dem var både underbart och terapeutiskt, och jag hittade ett nytt sätt att skriva. Tidigare hade jag drömt om att skriva en stor roman, i stil med Sara Stridsberg, men här hittade jag en ton som kändes rätt för mig. Det handlade om byn och min mormors historia. Det blev ett förlösande skrivande för mig, säger han och fortsätter:
– I samma veva träffade jag en förläggare som blev en fin vän. Han hade längtat efter en Norrbottensroman, inte en deckare utan en kvalitetsroman. Vi hade samma ideal, så det blev som hand i handsken.
Morföräldrarna hade en stor betydelse genom hans uppväxt och han beskriver dem både som "extraföräldrar" och "bästa vänner". Särskilt viktiga blev de under skoltiden som kantades av utanförskap.
– Jag var utanför i skolan, men jag hade dem. De hade en oerhörd betydelse för mig och jag saknar dem hemskt mycket.
Hur mycket du finns i boken?
– Ramen är min historia. Berättarjaget var från början jag, men nu ser jag inte alls på honom som jag. Vi är inte alls lika. Det växte från att handla helt om min sorg över Kiruna som jag inte längre har samma relation till, och sorgen efter mormor och morfar, till att helt och hållet bli fiktion, säger han.
"Om jag tänker på starka berättelser hamnar jag i byn. Jag flyttade från det för att hitta det, men det är där det händer", säger Mattias Timander om kärleken till Pirttivuopio.
Han berättar att han gjort samma "geografiska resa" som huvudkaraktären, från Kiruna till Stockholm. Och liksom huvudtemat i boken brottas även han med känslan av att höra till och frågan om var hemma egentligen finns.
– Det är livets stora gåta för mig. Ska jag stanna på de här markerna som jag älskar och känner en stark historisk koppling till, med mina förfäder som har varit här i hundratals år? Jag älskar naturen och gemenskapen i byn. Samtidigt saknar jag storstadens kultur – operan, jazzklubbar och författarsamtal – när jag är här. Det finns en splittring i mig, säger Mattias Timander.
Han fortsätter:
– När jag försjunker mig i litteraturen är jag lycklig och glömmer bort vem jag är och vilken plats jag är på. I övrigt är det ett vemod, melankoli över att inte ha tillhörigheten någonstans.
Så man kan säga att du har hittat hem, i litteraturen?
– Det låter fruktansvärt pretentiöst, men ja så är det, säger han och skrattar till.