Peter Mattei har gjort både Figaro och greven Almaviva. I denna uppsättning är det greven som gäller i den fyra vakter långa spelningen. Inte lika lång som Wagners sextimmars Parcifal.
– Figaros Bröllop är en av mina favoriter. Den är också lång men det går fort då det inte är några långa pauser. Det känns att det är ett bra flow, Levine har sköna tempon och energi. Det sitter inte fast. det går undan. Som greven har jag andra sångrollen efter Susanna.
Levine är dirigenten James Levine och bakom Susanna finns tyska sopranen Marlis Petersen.
På frågan varför människor ska se och lyssna till Figaros bröllop, eller Le Nozze di Figaro som originaltiteln lyder och som används på Metropolitan, är Peter Mattei försiktig.
– Jag vill inte säga vad folk ska göra, men den här uppsättningen av Figaros bröllop är roligt upplagt. Dessutom får publiken komma till Met och så även i Boden. Det är inte fy skam. Om man fattar tycke för operan så är New York inte så tokigt, att åka hit och se den live.
New York och Metropolitan är något som Peter Mattei gärna talar för.
– Det är svårt att inte trivas i New York och New York hänger ihop med Met, en fantastisk stad och ett fantastiskt operahus.
Du debuterade på Metropolitan 2002 med just Figaros bröllop. Är det någon skillnad denna gång.
– Det är en ny uppsättning och den är lite annorlunda. Första gången jag gjorde den var det i kostym och med peruk. Då utspelade den sig i Mozarts tid och med en slottsliknande scenografi. Nu är det 1920-tal och scenografin är mera som ett sagoslott, mycket speciell. Och så snurrar det och det går fort mellan scenbytena, snabba klipp. Jag tror dom har tänkt på att den ska vara filmisk och kunna sändas på tv och visas på bio.
Hur har den tagits emot av publik och kritiker?
– Jag tror den har tagits emot jättebra och fått bra recensioner. På föreställningarna är folk med. Det finns ett härlig go i New York och Met är inget undantag. När New Yorkborna gillar något så visar dom det.
Efter Figaros bröllop ska du öppna säsongen igen på La Scala. Är det en mera krävande publik?
– Sist jag öppnade La Scala var det med Don Giovanni. Denna gång är det inte en italiensk opera, i stället Beethovens Fidelio. Det är väl som att ge en pitebo pitepalt, han är mera kräsen än den som inte ätit palt förut. Så om man sjunger italienskt får man passa sig.
Får vi se dig i Norrbotten igen?
– Nej, just nu har jag så mycket att göra, men jag hoppas kunna ge en konsert i Luleå . Kulturens hus är jättefint och det vore jättekul.