Mats Wahl efterlyser kreativare samarbeten
I dag anordnas en barn- och ungdomsteaterkonferens i Luleå där bland andra författaren Mats Wahl deltar. "Jag tycker att nya former för att lära barn att våga ta ett medium i besittning är det mest spännande som händer inom kulturen i skolan", säger han.
Foto: Lars Pehrsson / SvD / SCANPIX
- Jag tror inte att människor tycker att jag skriver sämre, för jag säljer faktiskt bättre nuförtiden. Kanske har det att göra med att skolorna lägger pengar på många fler saker, eller så har man mindre pengar, säger Wahl.
I dag deltar han i en barn- och ungdomsteaterkonferens i Luleå som anordnas av Riksteatern och Norrbottensteatern. Där kommer han att tala om kulturen i skolan inför producenter, kultursamordnare, representanter från kulturnämnder och lärare.
- Mitt huvudsyfte är att presentera två begrepp som är användbara när man vill bygga en bra samarbetskultur. Det första är "roll", och då menar jag roll som ett socialpsykologiskt begrepp - vilken roll dessa befattningshavare har. Det andra är "länken" - det som finns mellan dessa roller. En av riskerna när man jobbar inom kulturområdet, där det ofta råder pressade ekonomiska förhållanden är att man börjar personifiera; "den här personen är bra att samarbeta med", eller "den där är jobbig att ha att göra med". Det finns två saker som nästan alltid smyger sig in när kulturfolk ska prata med varandra; pengar och personifiering. Vilket ofta resulterar i ett gnälligt tonläge där man sällan kommer särskilt långt. Här tror jag att man skulle vinna på att lära sig se samarbetet på ett sådant sätt att man framförallt kan bli mer kreativ.
För när ekonomin ser ut som den gör är kreativitet viktigt för att få goda resultat. Mats Wahl talar varmt om att det går att nå bra resultat för kulturen i skolan med enkla medel.
Ett exempel är ett högläsningsprojekt som han deltar i. Elever utmanar varandra i konsten att fånga en publik genom att läsa något högt från en scen.
- På det viset uppmuntrar man ungdomar att ta ett rum i besittning och våga ställa sig upp och säga saker - man låter dem komma fram som personer som faktiskt har något att säga. Och råkar det vara en 15-årig kille som inte är sugen på att läsa högt, ja, då kanske han hellre vill göra en tre minuters kortfilm för att uttrycka sig. Jag tycker överhuvudtaget att nya former för att lära barn att våga ta ett medium i besittning är det mest spännande som händer inom kulturen i skolan. Därmed inte sagt att man inte ska satsa på att elever ska få uppleva kultur. Det ska inte vara "istället för" utan "också". Jag är mån om att man både ska få uppleva och göra i skolan.
Men förutsättningarna är inte lika, ens i den kommunala grundskolan.
- När jag är ute i skolorna möter jag allt från en oerhörd stark lust till en slags klacksparksinställning. Och det kan bero på att det finns en stor skillnad både vad gäller matlust och matsäck. En sak jag reflekterat över är att lite förenklat är det skillnad mellan när jag kommer till "medelklassens" skolor och "underklassens" barn.
En snabb titt på statistik från Kulturobservatoriets Sten Månssons sammanställning visar att bland den vuxna befolkningen finns fortfarande skillnader i kulturkonsumtionen. 2006 uppgav drygt 24 procent av arbetarna att de läser böcker varje vecka, medan nästan 49 procent högre tjänstemän uppgav samma sak. Nästan 37 procent av storstadsinvånare läser varje vecka, medan endast 30 procent i norra glesbygden gör likadant.
I samma undersökning finns statistik från 2007 där 57 procent av de lågutbildade som inte tar del av kultur förklarar det med tidsbrist, medan endast 19 procent av mellanutbildade inte anser sig ha tid. Det å andra sidan ställs emot svarsalternativet "ointresse" där endast 19 procent av lågutbildade anser sig vara ointresserade av kultur medan 32 procent av mellanutbildade säger samma sak.
- Det faktum att en stor del LO-män i undersökning efter undersökning meddelar att de sällan eller aldrig läser en bok talar sitt tydliga språk. Inom kulturen finns en klassaspekt som man gärna kan lyfta fram. Hur kan det egentligen komma sig, att vi efter så många år med goda ambitioner ändå hamnar i det här? Det säger en hel del om hur kulturpolitiken i Sverige lyckats.
Så jobbar vi med nyheter