Jacobsson hade liksom hand om södra delen av socknen och Wästfeldt den norra. Ludvig Wästfeldt blev med åren den mest kände av de två.
På Ájtte fjäll- och samemuseum finns nu en utställning där man kan se båda dessa fotografers bilder och man finner att Anders Jacobsson blivit orättvist bortglömd.
När han nu hängs jämsides med Ludvig Wästfeldt är det Jacobssons bilder som fångar intresset. Det är svårt att förklara, men där är både en teknisk skicklighet och en närhet till och en ömhet för det han fotograferar.
Där finns ett underbart porträtt av två äldre damer. De sitter i var sin stol i gräset och blickar allvarligt in i kameran. Höstlöven har fallit och det är en bisterhet i minspelet. Kanske över en stundande vinter eller en allmän bisterhet över att befinna sig i livets höst och som inte har någon efterföljande vår. Vi får inget veta om dessa två damer, medan andra fotografier ofta har namn på människorna och en beskrivning av det som händer på bilden.
En helt annan bild att stanna upp vid vittnar om Anders Jacobssons tekniska skicklighet. Det är bilden på den gamla bron i Porsi och med två cyklister som stannat upp innan överfarten. Kamerautrustningen på Anders Jacobssons tid krävde lång exponeringstid. Här blir det effektfullt med det strömmande vattnet. Vattnet får en extra fart.
Att Anders Jacobsson inte nådde större berömmelse som fotograf berodde nog på att han höll sig till hembyn Porsi när han fotograferade. Han begav sig inte ut i hela socknen och fångade tidens gång. Det gjorde Ludvig Wästfeldt, som fångade Jokkmokks stora händelser, som järnbanebygget och kraftverksbygget i Porjus.
I boken Porsi i ord och bild från 1992 berättar Anders Jacobssons dotter Elin Jacobsson om sin pappa, hur han och syskonen utackorderades när föräldrarna dog.
Han började fotografera just vid sekelskiftet 1899-1901. Vid denna tid på stora, tunga glasplåtar och han fotograferade familjehögtider som bröllop, barndop, begravningar, familjefoton och bilder på soldater.
Anders Jacobsson var medlem i Missionsvännerna och skänkte mark för Porsi missionshus. Han var också klockare, och den som i byn klarade att laga tekniska saker. I boken berättar Elin Jacobsson att han tog körkort i Luleå när han hade fyllt 50 år, men redan 1923 hade han köpt en bil, den första bilen i Porsi.
Anders Jacobssons glasplåtar finns nu hos Ájtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk och där pågår en digitalisering av de gamla bilderna och som ökar tillgängligheten. Då kan vi få se mera av Jacobssons bilder och det ser vi fram emot.