Massor av memoarer i höst

Efter boken om sitt äktenskap med Ingmar Bergman fortsätter pianisten Käbi Laretei med Toner och passioner. Möten med nervösa dirigenter, relationer till flyglar och älskare blir till ännu en bok om hennes liv.
Men det är författarna Lars Ardelius och Per Wästberg som är Sveriges mesta memoarskribenter just nu. Livs levande blir Ardelius femte memoardel och handlar om hans livs stora sorg: brytningen med dottern Lena efter en incestanklagelse, och om hennes död i en tragisk olycka.
Hemma i världen. Vardagskrönika över ett rikt liv heter del tre i Per Wästbergs memoarsvit. Hans läsare har ännu mycket att vänta. Med tredje bandet kommer Wästberg till 1980.
Memoarer i flera delar tillhör dock ovanligheterna.
- Förr var memoarer något som skrevs på ålderns höst, oftast av män. Det som hänt nu är att många skriver sina memoarer mitt i livet, konstaterar Susanna Romanus, förläggare på Norstedts förlag.

Komikern och skådespelaren Robert Gustafsson måste räknas till dem: Från vaggan till deadline heter hans bok. Generationskamraten Cajsa Stina Åkerström skriver om sig och sin pappa, trubaduren Fred Åkerström, i Du och jag farsan.
I avdelningen kända personers memoarer finns även Mikael Wiehes Aldrig som ni och filmkritikern Nils Petter Sundgrens Inte bara bio.Gösta Ekman har inte skrivit själv, däremot ställt upp för Klas Gustafsons biografi om honom, Farbrorn som inte vill va’ stor.
Tidningen Vi tror så mycket på biografiintresset att redaktionen i september, vid sidan av Vi Läser, ger ut ännu en tidning, Vi Biografi.
Agneta Engström, förläggare på Natur och Kultur, menar liksom Susanna Romanus att den stora efterfrågan på biografier och memoarer ytterst hänger ihop med intresset för så kallade sanna historier som finns inom andra kulturyttringar, inte minst tv.
- Man vill veta hur människor haft det, särskilt om det finns något kittlande i deras liv också, säger Agneta Engström.

På hennes förlag kommer Christina Jutterströms memoarbok Uppfostrad av män av och om en kvinna i mediernas översta maktsfär.
- Hon skriver både om sitt personliga liv och sitt intensiva yrkesliv. Hon berättar väldigt öppet om svårigheterna med att uppfylla alla roller. Här finns en nerv. Många gånger var hon den första kvinnliga chefen.
Mer tveksamt inställd till sitt eget minne är Torgny Lindgren vars Minnen inte är någon memoarbok.
- Den är mer en diskussion kring vad minnet egentligen är, säger hans förläggare Susanna Romanus. Hela hans författarskap är ju egentligen en lek kring detta, de som är förtrogna med hans böcker kommer att känna igen sig.