– Vi tänker fortsätta tills läroböckerna ser annorlunda ut, säger Linda Forsell, regissör på scenkollektivet Potato Potato.
Kristina Lindström, filmaren som gjorde SVT:s stora dokumentär om Astrid Lindgren, är också författare. När hennes tredje och avlutande bok i serien Flickornas historia nu kommer är upplägget detsamma som i de två tidigare. Hon skriver skönlitterärt utifrån historiska fakta, och kanske har Karin Månsdotters utsatthet aldrig blivit tydligare än här. När Sveriges kung gifter sig går de oäkta barnen med i bröllopsföljet. Kungen tvingar deras bespottade mor att bära håret utsläppt som en oskuld.
– Det handlar ju om att levandegöra dem, om att skapa igenkänning, säger Kristina Lindström.
Marie Antoinette har ett eget kapitel, liksom Tyra som levde i Danmark under bronsåldern och Saraeus från faraonernas Egypten.
Dagens Nyheter konstaterade nyligen att blott 13 procent av dem som skildras i skolans relativt nya läroböcker i historia är kvinnor. Kristina Lindström började en gång skriva sin flickhistoria i frustration över kvinnornas osynlighet. Under arbetet har hon tagit del av den omfattande forskning om historiska kvinnor som finns men som trots läroplanens krav på jämlikhet fortfarande inte nått grundskolans läroböcker.
– Det är häpnadsväckande, säger hon.
När författaren och historikern Peter Englund skriver in kvinnorna i sin utbyggda skildring av första världskriget, Stridens skönhet och sång, är bevekelsegrunden delvis en annan. De kvinnliga vittnesmålen om vissa vardagliga fenomen är mer genomskådande än de manliga, enligt Englund.
– Männen är av naturliga skäl fixerade vid det gräsliga de varit med om på slagfältet medan kvinnors vittnesbörd ofta ger en både djupare och bredare bild, säger Peter Englund till TT i en intervju från i höstas.
Även musikhistorien uppdateras. Sveriges kompositörer och textförfattare, Skap, har startat bloggen Skapelsen för att ge kvinnliga musiker och tonsättare den plats de förtjänar.
På teaterscenen tar bland andra scenkollektivet Potato Potato i Malmö historien i egna händer. I frustration över kvinnornas osynlighet, som konstaterades även 2010 i en undersökning gjord på beställning av regeringen, bestämde man sig för att lyfta fram kvinnliga förebilder.
– Vi spelar ju för högstadiet och gymnasiet och det mest radikala vi kunde göra är att visa hur många fantastiska kvinnor det funnits genom historien och som någon bestämt att vi ska glömma bort. Det var det lättaste researcharbete jag gjort i hela mitt liv, säger regissören Linda Forsell.
Föreställningen, Historia A har sedan dess vidareutvecklats i ytterligare två versioner som kommer att bli ännu fler.
Tidningen "Historiskan" är ett annat försök att ge historiens kvinnor mer plats. I brist på utrymme i de historiska tidskrifter de jobbar på, Allt om historia respektive Populär Historia, startade Eva Bonde och Jenny Lindholm en Facebooksida, först som fritidsprojekt men numera delvis på arbetstid. Nu jobbar de med en pilottidning i papper. Intresset för den är så stort att publiceringen sker redan under våren.
– Det blir en testballong, säger Åke Steinwall, chefredaktör för såväl Historiskan som Allt om historia, där redaktionen numera anstränger sig betydligt mer för att hitta historier om kvinnor även till en tidning vars uttalade koncept är underhållande äventyr och krig.
– Det går att bli bättre, det visar Allt om historia. De senaste åren har vi lyssnat på våra kvinnliga medarbetare och läsare.