Det finns lagar, både skrivna och oskrivna. Och det finns traditoner. Det finns sedvänjor och det finns egendomsrätt. Och det finns språk som bjuder in och språk som stänger ute. Och det finns tystnad som talar, ett sorts kodspråk med lokala variationer. Och det finns släktskap som skapar förväntningar. Och med det kanske krav på lojalitet.
Det är denna sociokulturella miljö Anna Magnusson, biträdande åklagare i Stockholm, rullar in i när hon efter samtal från mormor åker upp till Kautokeino i Norge för att hjälpa till att rentvå kusinen Nils Mattis från anklagelser för våldtäkt.
Lars Petterssons debutroman är ingen slätkammad historia om en ursprungsbefolkning som jojkar och sköter renar i ett snögnistrande vinterlandskap. Men så bottnar också berättelsen ur en verklighet i Kautokeino i fjol där flera sexualförbrytare fick stöd i sociala medier, och det väcktes frågor om det finns en samisk hederskultur.
Nämnda Anna får hursomhelst ett styvt jobb att ta reda på sanningen om kusinens handel och vandel. En kusin hon inte träffat sedan de för många år sedan var tillsammans på fjället och skulle plocka bär. Det visar sig att de roller de hade inför varandra då lite grann fortfarande lever kvar.
Nils Mattis stora betydelse för familjen och renskötseln gör Annas ärende svårare att gå till botten med. Och det blir inte enklare när den våldtagnas släkt vill stryka streck över det hela.
Det vet väl alla hur psykisk instabil den våldtagna Karen är, blir det gängse svaret och den blöta filt som i denna tystnadens kultur ropar: Lägg av nu, Anna Magnusson.
När åker du tillbaka, är en återkommande fråga hon får från så kallade nära och kära.
Kautokeino, en blodig kniv är en thriller där inte morden och dödandet är det intressanta. Språket är inte heller märkvärdigt (som hos Åsa Larsson). Däremot är Lars Pettersson en fena att skildra stämningar och miljöer, men så bor han också vintertid i dramats geografiska epicentrum. Och det skulle vara intressant att höra mottagandet av romanen i Kautokeino med omnejd. Många gånger under läsningen dyker tankar upp om maffia och unken klankultur.
Naturen är en av berättelsens huvudpersoner; väldig, sträng, karg, kall och samtidigt rik på snö. Och skotern är ett självskrivet transportmedel.
Boken var ursprungligen ett filmmanus, vilket också märks eftersom den utspelas på flera platser, bland annat i Karasjok, och i Alta, Norges "Wounded Knee".
För Anna Magnusson, vars mamma lämnade släkt och kvävande traditioner och for till Stockholm, blir inget riktigt som hon tänkt sig.
Resan norrut, från södra Sverige och till norra Norge, blir början till något nytt. Hon förändras, inte minst hennes rättstänkande får sig en törn, enligt vad hon lärde under sin juridikutbildning. Men också bilden av släkten med mysiga mormor och dito moster Sara Marit. Det röda på deras fingrar kanske inte alltid kommer från lingonsylt.
Lars Pettersson gör en stark debut som romanförfattare. Kautokeino, en blodig kniv är rik på frågor och ingångar kring moral och rätt, tradition kontra modernitet. Och till skillnad från många andra thrillers är det en berättelse jag inte lär glömma i första taget.