Nog är det väl ändå konstigt när saker bara försvinner. Först var min vita favoritskjorta som bortblåst i någon nordanvind. Inte finns den i garderoben. Inte i tvätten. Ingenstans. Någon dag senare försvann även ett par glasögon. Och i går kunde jag inte hitta mitt favoritarmband.
Märkligt kan tyckas att det liksom händer i ett svep alltihop. I normala fall sätter jag min tillit till logos, världsanden som grekerna kallar henne. Eller så är det bara jag som ser henne så, som en skyddande yta på tillvaron. Det som gör att höstlövet inte sjunker när det landar i badtunnan. En slags tillvarons ytspänning.
Nähä, inte under sängen heller. Så galet. Jag har ju redan tittat där två gånger.
Närhelst någonting går snett visar det sig oftast på andra sidan logos att allting skedde till det bästa. Som när jag träffade en kvinna på stan häromdagen som jag trånat efter i min ungdom, så olyckligt kär jag var. Men när vi skildes åt tänkte jag, att nog var det en himla tur att det inte blev vi.
Med logos är det ungefär så, att när saker inte händer som man vill, visar det sig alltid att det står någonting bättre på lur bakom hörnet. Men det här är kanske någonting man egentligen inte ska tala om. Orden kan få magin att gå upp i rök. Så är plötsligt allt försvunnet.
Kanske skjortan ligger bakom skorna i garderoben. Nej, förstås inte där heller.
Jag beundrar slarvern. Förutsatt då att den slarvige inte bryr sig om tappade skjortor, eller urtvättade strumpor som ligger omaka i högar. Slarvern är fri i sinnet och behöver därmed inte logos som beskyddare.
En annan teori om försvunna saker är att det kan ha uppstått en kosmisk obalans. Och att föremål måste offras för att återbringa ordningen. Att skjortor, armband och strumpor inte egentligen är bortslarvade, utan har tagits i belag av logos.
Jag drömde om det där en natt och tyckte mig ha en helt ny ontologi på plats som skulle ersätta allt om orsak och verkan som vi tänkt förut. Jag till och med skrev ner alltihop, men la bort avhandlingen under kalsongerna i byrålådan. Jag skulle bli idiotförklarad om jag delade med mig av detta. En förlorad rättshaverist.
Här då, bakom fåtöljen. Nej, inte där heller.
Nä nu blir jag galen! Var fasen har allt tagit vägen?