Maria Friberg är en av landets uppburna konstnärer inom fotografi och video. Hon värderas högt på konstmarknaden, hennes fotografiska bilder hamnar på konstauktionerna på priser på upp till 400 000 kronor.
Det handlar om iscensatta bilder, alltså inte gatufotografi eller dokumentärfotografi. I stället arrangerade bilder med en omfattande scenografi som kräver konsthantverkare och hantverkare för att nå dit fotografen Maria Friberg vill.
I de bilder hon ställer ut i Havremagasinet skildrar hon samtiden, konsumismen. Vi får se barn i olika arrangemang. Där sitter en liten pojke på ett berg av leksaker. Två flickor simmar i legobitar, den vitklädda bland de ljusa legobitarna och den svartklädda bland de mörka. Det är perfekta kompositioner och perfekt arrangerat.
Sedan finns där ett par andra bildgrupper, inte lika scenografiskt uppbyggda. Den ena gruppen bilder är tagna i botaniska trädgården i Uppsala och den andra i stora rum i gamla hus.
Bilderna i trädgården är ett möte mellan naturen och tekniken. Där finns svarta kablar i den tropiska skogen. I utställningskatalogen sägs att Friberg ställer frågan om vi använder tekniken för att hjälpa evolutionen.
Interiörbilderna från husen med de stora rummen visar också barn och där Friberg vill spegla teknologins inflytande över våra liv. Alla barnen på bilderna sitter böjda över datorer eller smarta telefoner.
I en sista bild visar Maria Friberg ett litet barn som sover. Bilden kunde vara tidlös om det inte är för de där små hörlurarna. Digitalt vaggad till sömns, ständigt uppkopplad från späd ålder. En skräckinjagande bild.
Man kan tycka vad man vill om iscensatt fotografi. Själv har jag svårt för den konstarten. Det arrangerade blir aldrig äkta. Sedan får tiden utvisa hållbarheten, om hypen för den iscensatta fotografin blir lång eller kort.