År 1958 kom den tyske nobelpristagaren Heinrich Böll ut med novellsamlingen Dr Murkes samlade tystnad och andra satirer med fem små epos till eftervärlden. En av texterna är den ganska kända Ej blott i juletid som handlar om faster Milla som drabbas av ett annorlunda trauma. Allt börjar egentligen med ett flyganfall mot en tysk stad under kriget. En bomb förintar familjens julgran.
Förlust av detta barrträd är tillräckligt för att faster Milla ska hamna i ett så hysteriskt tillstånd att den enda lösningen, det enda sättet att få henne lugn, är att ta in en ny julgran fastän det är långt efter den helgade natten. Familjen nödgas nu fira jul varje kväll, året om.
Det är after work på Norrbottensteatern som börjat smygöppna sina lokaler igen efter renoveringen med ny restaurang och flott bardisk. Maja Runeberg läser novellen på den lilla scenen i foajén ackompanjerad av Görel Särs ekvilibristiska dragspelande.
O Tannenbaum, o Tannenbaum...!
Nu kan man ju som helt otraumatiserad människa känna en viss mättnad på julen redan innan den nått sin höjdpunkt, sådär någonstans på juldagsmorgonen. Men här blir det som en djävulsk plåga med all denna frid och alla julsånger vareviga afton. Riktigt absurt blir det när den, så att säga, riktiga julaftonen närmar sig.
Efter ett tag blir jag smått äcklad av att lyssna på berättelsen om friden i denna barriga novell.
Krigssatiren lurar mellan raderna, och hur den tyska efterkrigstiden måhända gestaltade sig. För mig står novellens alla sjungande änglar för det äckel och bittra eftersmak som tyskheten måste ha drabbats av efter Hitler. Kunde det någonsin finnas en helgad natt i Tyskland efter 1945!?
Det duger gott som vanlig julsatir också. Jag tror inte jag kommer att kunna äta någon pepparkaka på länge efter att ha hört det här.