"Jag har väldigt nära till mina känslor. När jag är glad så är jag väldigt glad när jag ledsen så är jag väldigt ledsen och när jag skrattar, skrattar jag väldigt mycket", säger hon.
Luleådottern Anna-Sofia Monroy, eller Sofia Monroy som nu är hennes artistnamn, blev känd för allmänheten genom hennes medverkan i Idol 2015. Något som hon beskriver som sin första riktiga “topp” i livet.
– Jag tänkte att jag skulle vara nöjd och fullbordad som människa om jag kom med Idol, så var det absolut inte.
Det har funnits en ständig närvaro av en strävan efter att bli "nöjd", något som aldrig går att uppnå, berättar hon.
– Jag tror att människor som håller på med något kreativt, som inte har tydliga riktlinjer känner så. Jag tänker att jag kommer vara nöjd sen, men när man väl är där så vill man något mer eller något annat.
Nästa topp kom när hon flyttade till Stockholm och musikproduktionen tog fart på riktigt. Sedan 2019 har hon hunnit släppa fem singlar, varav en heter “Swim against the tide”. En personlig låt om sorg och förlust.
– “Swim against the tide” sa pappa alltid när vi var i Mexiko och skulle dyka genom vågen. Jag sjunger om att jag ser honom i vattnet och att jag har honom nära mig överallt, det är det den handlar om.
Hon var bara tio år när hon förlorade sin pappa år 2010.
– Jag tror inte barn vet hur man sorgbearbetar, man fattar inte så stora grejer som barn. Det är på senare år som det har kommit ifatt mig.
Hur hanterar du sorgen idag?
– Jag pratar om den, det är det jag försöker göra. Jag är inte alltid stor utåt men jag är väldigt noga med att man ska prata om jobbiga saker, jag vill alltid komma innanför skalet alla har. Alla bär på saker och det tror jag är väldigt viktigt att prata om och mötas i, förstå att man aldrig är ensam i det man går igenom, någonsin.
Det låter som en stor insikt, hur har du hittat till den?
– Jag tror vi har pratat väldigt mycket i min familj och sen har jag gått i väldigt mycket terapi på senare år. Jag har märkt att det hjälper väldigt mycket att prata med en terapeut som är utomstående, vad du än säger eller känner så är det inte fel. Jag förespråkar terapi för alla, man lär känna sig själv så himla mycket mer.
Sofia Monroy diagnostiserades nyligen med borderline. Det är svårt att veta exakt vad som har "utlöst" personlighetssyndromet, men en orsak kan vara hennes pappas bortgång, berättar hon.
– En stor rädsla som följt mig genom livet är att bli lämnad, det har varit väldigt svårt i nära relationer då mycket saker har varit triggande.
Att få diagnosen har hjälpt henne att hitta "verktygen" att hantera olika emotionella situationer och den har inte enbart en negativ påverkan på hennes liv.
– Det går att arbeta bort det destruktiva, men det är en del av mig och det positiva är bra att ha. Som att jag kan vara i mina känslor och känna väldigt starkt i dem.
Och just psykisk ohälsa är något som kommer ta en stor plats i hennes kommande EP som hon arbetar på.
– Den handlar väldigt mycket om mitt inre mörker och de mer jobbiga känslorna, vi måste prata ännu mer om saker som folk inte vågar säga. Inom mig finns det ett driv i att jag har en plattform och ett sätt att kunna prata om saker som är viktiga och som vi inte pratar om på daglig basis.
Syftet är att hon vill lyfta ämnet och hjälpa till att normalisera det. Hon önskar att det skulle samtalas mer om det i skolorna.
– Att ha psykisk ohälsa, vara psykiskt sjuk eller ha ångest ska vara samma som om du har brutit benet. Du ska kunna säga “jag kan inte vara med på idrotten idag för jag har panikångest”.