Det är målningar och teckningar fyllda med symboler när Staffan Pihl ställer ut. De kanske inte framträder direkt för den snabbe betraktaren, men de fanns där i skapandet, bakom penseldragen och blyertsstrecken.
Där finns risbastun, fruktsamhetssymbolen men också straffet för missdådaren, redskapet för att driva ut häxeri. Den gudomliga trefalden, pånyttfödelsens cirkel, den öppna dörren, dödens vita blommor och den röda rosen som uttryck för kraft och manlighet. Där finns också pärleporten.
Symboliken finns där på bilder av den egna gamla gården och granngårdarna i Börjelslandet, i naturmotiven och stadsbilderna.
– När jag åker in till Luleå parkerar jag ofta vid domkyrkan för att få uppleva ljuset och skuggorna av grenverket. Jag jobbar mycket med kulturhistoria och då blir det mycket symbolik, säger Staffan Pihl under rundvandringen.
Det är en före detta bildlärare som ställer ut och fick som pensionär tid att själv måla.
– Jag började måla på sportlovet 2007. Det blev mycket av närmiljön i byn, de gamla 1700-talsgårdarna.
Konstnären själv bor i den gamla gården Tansch med prinskammaren där långväxte prins Karl övernattade 1858. Det var enda gården som hade en tillräckligt lång säng. Enligt en sägen i byn hade sängen också plats för en gårdspiga och att byn därför fick en ny invånare med kunglig börd, fallen efter blivande Karl XV.
I utställningen finns olika delar av Staffan Pihls Tansch, långlogen och andra ekonomibyggnader. Där finns den stämningsmättade kaffestunden ute på gården med den gamla transistorradioapparaten på kaffebordet.
Och så ut från hembyn, till fjällen och till Höga kusten. Akrylen Höstbrand lever upp till titeln, den brinner intensivt, så intensivt som hösten kan göra dit träden inte når. En bild fylld av liv trots att den visar en växtlighet som lägger sig att dö.
Medan Staffan Pihl spelar på hela färgskalan, från blyerts över akvarell till akryl i högt temperament, så håller sig Maria Ragnhult till en mera begränsad del av skalan. Trots det passar de båda konstnärerna ihop i denna blandade utställning.
Det är ofta naturen, blommor, som är grunden i hennes bilder, men så låter hon mänskliga inslag falla på plats, men ofta utan huvudroll. Undantaget är Liv II, en kombination av en undertröja, en rovfågel och något som påminner om ett lövverk. Allt är läckert genomskinligt och går in i varandra. Det är en bild fylld av känsla och fantasieggande för betraktaren.
Maria Ragnhult har ingen norrbottnisk bakgrund, i stället född i Göteborg och bosatt i Onsala. I denna utställning visar hon akvareller och det är ett gediget hantverk, men det blir ibland lite för mycket blommor.