Den som helst läser kronologiskt upplagda berättelser gör sig inget besvär med Paul Austers roman ”4321”, en tegelsten på 945 sidor där huvudpersonen Archie Ferguson är skriven om i fyra olika versioner.
Krångligt? Både och, för det är en utvecklingsroman som är något invecklad, vilket förstås är ett medvetet grepp hos Auster eftersom lite av hans devis med ”4321” är att människan är flera inom en och samma yttre gestalt. Och att tillfälligheter i mångt och mycket påverkar våra livs riktning, eller rättare sagt, olika riktningar.
Romanens yttre enkla ram är att den 3 mars 1947 föds Rose och Stanley Fergusons efterlängtade son på Beth Israel-sjukhuset i New Jersey. Han får namnet Archibald Isaac Ferguson. Och vi får följa denne Archie, eller Ferguson som han oftast kallas i boken, genom ett 1950-och 1960-tal och tidiga 70-talets USA i allmänhet, fast med fokus på Austers älskade New York och slitna granngård, New Jersey. Det är ett USA med många ansikten som skildras, hoppfullt men samtidigt fullt av inre spänningar. Ett land vars makthavare drar in nationen i ett orättfärdigt krig i Vietnam och en nation där rasismen är latent och ofta visar sitt fula tryne.
Världen bestod av två riken, det synliga och det osynliga, förstod redan den femåriga Archie, som upp genom livet blir en betraktare i stället för någon som så att säga engagerar sig, praktiskt.
Allt medan världen - USA och Vietnam - brinner, förlorar sig romanens olika Archies eller Fergusons alltmer i litteratur och skrivande, men gärna också i tjejer och unga damer och sex, och det sistnämnda inte alltid bara med det motsatta könet.
Som läsare är det inte alltid lätt att hålla reda på vilken version av huvudpersonen man läser om. Romanen rör sig dialektiskt på ett sätt som inte alltid funkar om man vill ha någon sorts rytm i berättandet. Och jag tänker: Varför inte skriva tre böcker i stället för denna tegelsten på nästan tusen sidor?
Tidsmarkörer finns, som mordet på John F Kennedy och Martin Luther King, eller Tet-offensiven i Vietnam 1968. Eller tidigare, på 1950-talet, avrättningen i elektriska stolen av paret Rosenberg, tvivelaktigt dömd för spioneri.
”4321” är ändå framför allt en inre resa hos de personer som utgör namnet med förkortningen A.I.F. Och vars efternamn tillkom av en slump och missförstånd i tidigt 1900-tal när en rysk jude med svårt uttalat namn kommer till Ellis Island och söker inresetillstånd i Amerika. Den ryske juden hade uppmanats säga att han hette Rockefeller, men glömde det när han stod framför immigrationsmyndigheten. Denna sorglustiga historia hade Rose, Achies mamma, berättat, hon som tidigt skiljde sig från Stanley, ”pengarnas profet”, och till och från under livet ägnade sig åt foto och till och med hade egen fotoaffär.
Storheten med ”4321” är personporträtten. De utgör den väv som är Austers lite röriga och svårgripbara verk. Archibald Isaac Ferguson utgör förstås också denna väv med sina många olika varanden i olika sammanhang och livsskeden. Han är samhällsmedborgare i ett, som han säger, förljuget land som inte vill se sig självt. Och därav är han kanske själv ett fält av motsägelser. Och med det perfekt för det han med tiden ser sig ämnad att bli: författare.
”4321” är mäktig, men lite för mycket för att falla mig helt i smaken. Romanen utspelas i huvudsak för cirka 50 år sedan, och huvudpersonen(erna) är drygt tjugo när den slutar. Om Auster tänkt sig en fortsättning, hoppas jag han kan korta ner sig ordentligt.