Mager historieskrivning i tidskrifterna
TIDSKRIFTERVärldens Historia nr 6/2010Allt om historia nr 4/2010Krigens historia nr 3/2010
Foto: PRESSENS BILD
Och lagom till den 9 april har tre av tidskrifterna passat på att uppmärksamma 70-årsdagen av tyskarnas invasion av Norge och Danmark - även om tonvikten helt klart ligger på händelserna i Norge.
Det görs med blandat resultat.
Så mycket nytt läggs inte till historieskrivningen. Det mesta är ompaketering av redan kända fakta till en slags lättfattlig McDonaldsvariant av historien. De stora dragen i händelsernas utveckling tas upp och några relevanta förutsättningar ges, däribland Quislings roll och Churchills "svek" mot Norge.
Och precis som med den välbekanta smaken av burgaren och stripsen så känner man sig knappast nöjd efter att ha läst tidskrifterna. Det fungerar, men oftast inte mycket mer.
Mest snopen känner jag mig nog när jag läser Allt om historia, vars grepp över invasionen av Norge känns högst pliktskyldig.
Inte heller Världens historia imponerar, men där ingår materialet om invasionen av Norge i en längre svit av texter på temat Norden i Krig som finns att läsa i årets föregående nummer.
Bäst hanterar utan tvekan den nya tidskriften Krigens historia invasionen av Norge. Och konstigt vore annars. Här finns resurser i form av redaktörer som regelbundet samarbetar med Militärhistoriskt bibliotek. Däribland författaren och historikern Lars Gyllenhaal från Norrbotten och de har tillgång till en rad mycket kompetenta militärhistoriska experter. Krigens historia har bemödat sig att skapa ett ganska omfattande faktamaterial kring exempelvis sänkningen av Blücher och en belysande grafik till detta.
Å andra sidan har man lyckats bryta upp läsflödet i huvudtexten så man undrar hur den som redigerade texten egentligen tänkte.
Intentionen hos tidskriftsmakarna är förstås att väcka intresse kring en händelse och en tidskrift kan förstås inte vara heltäckande. Formatet sätter sina begränsningar. Men känslan är ändå att de greppar om ämnen som är alltför omfattande för att utrönas på ett tillfredställande sätt för den intresserade läsaren.
Bäst gör de sig när de går in på enskildheter, som vilket superslagskepp som var mest framstående eller historien om kulsprutepistolen Schmeisser. Det vill säga avgränsade områden som går att behandla tämligen uttömmande på ett mindre utrymme.
Vill man verkligen få ett grepp om händelserna i Norge ska man nog ge sig direkt i kast med de böcker som tidningarna själva rekommenderar i slutet av sina artiklar. Tidskrifterna stannar tyvärr allt för ofta vid infotainement.
Så jobbar vi med nyheter