Lilla salen i Kulturens Hus var helt fullsatt när soarén Odiskat ägde rum på söndagskvällen. För publiken var nog artisterna välbekanta eftersom den nya konstellationen Norra Botten Boys består av kända ansikten från bland annat Norrlåtar, JP Nyströms och Euskefeurat.
Soarén skulle kunna sammanfattas som ett möte mellan musiker som på olika sätt fört den norrbottniska musiktraditionen vidare.
Humoristiska och personliga anekdoter varvas med visa, folkmusik, blues, swing med mera. På scenen turas de om att stå i centrum och framföra sina respektive repertoarer.
Showen bjuder inte på några jättestora överraskningar eftersom det till största del är låtar man hört förut, men tonen ändå hjärtlig och avspänd och faktiskt visar var och en upp lite nya sidor. Till exempel visar humoristen Ronny Eriksson sin mer allvarliga sida när han framför låten Den officiella versionen.
Ett annat fint inslag är när Björn Sjöö framför sina blueslåtar i skönt avskalade versioner kompad endast av sin elgitarr och Tommy Skottes kontrabas.
Överlag har den här nya konstellationen ett luftigt och lyssnarvänligt sound, kanske för att trummis helt saknas och i stället har ersatts av ett diskret trummande på cajón (trälåda).
Då och då märks att bandmedlemmarna inte är helt samspelta men det är förlåtet eftersom det i grunden handlar om proffsiga musiker.
Hasse Alatalo växer mer och mer som sångare och särskilt i mer finstämda låtar på meänkieli och svenska. Fler höjdpunkter i den här soarén är Svante Lindkvists fina fiolspel i en låt efter Olof Lagerqvist samt den svängiga finskinspirerade låten Hoppet i huvet och längtan i hjärtat.
Mellansnacket är en stor del av behållningen. Till exempel berättas dråpliga minnen från turnéer. Det skämtas även friskt om att bli äldre och eller som Svante Lindkvist uttrycker det ”när glöden är som bäst då är korven redan grillad”.
Soarén Odiskat med paus inräknat pågick i tre timmar så man kan verkligen tala om en lyckad helkväll.