Drottningholmsteatern fyller 250 år och det var Jan Sandström som fick hedersuppdraget att tonsätta födelsedagspresenten – en specialskriven opera. Tuvalisa Rangström fick författa librettot.
I förra veckan hade operan urpremiär och möttes av applåder av publik och recensenter. Jan Sandström hyllas för förmågan att väva samman barock med moderna poptoner.
"Det musikaliska språket är synnerligen eklektiskt och spänner från rena barockklanger med sprittande dansrytmer till flödande, insmickrande musikalmelodier. Här skymtar Mozart och kanske också den nyklassicistiske Stravinskij", skriver Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet.
Expressen är inte sämre:
"Sandströms musik är ett solitt brobygge mellan opera som doftar Rameau och samtidsmusik, utan att helt strunta i musikalen som sångspelsform. Delar av musiken är nästan trallvänlig, och på ett obesvärat vis ger den något att bita i för alla röstlägen till ett mjukt orkestersound i Drottningholmsteaterns fina klanglåda", skriver Sara Berg.
Per Feltzin i Sveriges Radio är också positiv:
"Musikalisk är det lättälskade lager på lager-blinkningar. Jan Sandström blandar fullt ut och vi får höra pastischer på 1700-tals opera, 60-tals musikal, lite nordiskt vemod och brittiskinspirerad popminimalism."
"Bortom den fräsiga 'Motorcykelkonserten' som han skrev för trombonisten Christian Lindberg i slutet av 1980-talet finns en närmast sakral vokal- och operatonsättare med stor stilistisk spännvidd som elegant och effektivt överbygger århundradena", skriver Johanna Paulsson i Dagens Nyheter.
Det är bara SVT:s Kulturnytt som har invändningar mot "Rokokomaskineriet":
"Jan Sandström har gjort pastischopera förut, och fördelen är såklart att den oftast är trallvänlig och lätt. Men samtidigt kan det bli ganska identitetslöst: mer en serie idéer än verklig musikdramatik", uttrycker Ella Petersson det.
Det är en känd skara operasångare på den 250-år gamla scenen. Där finns Loa Falkman och Elisabeth Meyer som de stora stjärnorna. Tuvalisa Rangström har skrivit en rimmad text om den gamla teatern, förvandlat hantverkarna och konstnärerna till huvudrollsinnehavare. I inledningen brinner det gamla operahuset ner, men ett nytt teaterhus växer upp på den gamla teaterns plats. Där på scenen finns en ung Gustav III, förklädd till ljusmästarlärling.
Jan Sandström, 62 år, är en av Sveriges internationellt mest kända kompositörer. Körstycket "Det är en ros utsprungen" (1990), som är en personlig bearbetning av Michael Praetorius psalm, blev Sandströms genombrott som tonsättare.
Han är också känd för sitt samarbete med trombonisten Christian Lindberg, som gav den internationella storframgången "Motorcykelkonserten" (1988–89). Han har också skrivit flera andra solokonserter för olika instrument samt orkesterstycken, vokalmusik med orkester, operor, körsånger och kammarmusik.
Sandström är professor vid Musikhögskolan i Piteå där han varit verksam som kompositionspedagog 1982. Han är sedan 2003 ledamot av Kungliga musikaliska akademien.