Andra världskriget är en outsinlig källa för den som vill ge ut böcker. Snart har väl alla titelvarianter kommit till användning, återstår väl bara ”Hitlers korvar/Charkuteriindustrin i Tredje riket”.
I väntan på den kan vi läsa en lokal andra världskrigsskildring författad av Luleå kommuns stadsarkivarie Thomas E:son Åkerlund och med titeln ”Luleå stad under andra världskriget” och utgiven av Luleå kommun. Den ingår i serien om Luleås olika årtionden, men av förklarliga skäl blev det denna gång bara hälften av 1940-talet, de händelserika åren.
Thomas E:son Åkerlund kunde ha gjort det lätt för sig, satt samman en bildkavalkad med några nödvändiga bildtexter. Bilder finns det gott om i stadsarkivet. Men icke så. Här görs en fullödig skildring av vad som tilldrog sig i Luleå under krigsåren inom många områden. Ett genuint forskningsarbete i arkiv och litteratur.
Luleå var ju speciellt som skafferi och vinkällare för Hitlers trupper i Finland och Norge. Här kanske det där med titeln ”Hitlers korvar” kommit till pass för något av kapitlen, eller snarare ”Hitlers ost” eller ”Hitlers cognac”, för sådana varor lades det också upp förråd i Luleå.
Kapitlen är korta och faktafyllda. Här får vi läsa om luftskydd, lagring av viktiga varor, vedprogrammet, Finlandshjälpen, Norgehjälpen, Narviksplanen, skyddsrum, det kommunistiska hotet, tyska transporter, malmtrafiken, om militärstaden, ja och en hel massa annat.
Det går att läsa kapitlen om finska flyktingar som att historien går igen, som i höstens flyktingström från krigsinfernot i Syrien. 2015 stod frivilliga på tågstationen i Luleå och tog emot flyktingarna. 1944 kom flyktingarna över gränsen och direkt till Norrbotten. I Luleå snabbrustades genomgångshem, värvades fosterföräldrar och på landsbygden tog man emot finska kvinnor som kom med korna. Det byggdes speciella ladugårdar för kreaturen och bostäder intill ladugårdarna för de som skötte boskapen. Det ordnades insamlingar av kläder till flyktingarna.
I boken kan vi se finska barn som firar jul i fosterhem i Luleå. Problemet var att barnen förlorade sitt modersmål och det blev svårt att återvända till hemmet i Finland efter kriget.
Attentatet mot Norrskensflamman får ett av de mera omfattande kapitlen och med dess bakgrund i rädslan för sovjetvänliga kommunister efter Sovjetunionens anfall på Finland 1939. Tidningen Norrskensflamman fick transportförbud på allmänna färdmedel från 27 mars 1940 till den 26 mars 1943, men det räckte inte. En krets inom den lokala Finlandskommittén i Luleå planlade och lät genomföra en sprängning och eldsvåda mot tidningshuset som krävde fem liv, tre vuxna och två barn som bodde i tidningshuset.
En lite pikant ny uppgift kring gärningsmännen finns i boken. Den handlar om stadsfiskalen Ebbe Hallberg, en av attentatets huvudmän, som avled understrafftiden på Långholmen. Dödsboet begärde begravningshjälp av Luleå stad eftersom han var anställd av staden som stadsfiskal, men avstängd. Dödsboet fick därför begravningshjälp med 600 kronor.
En annan ny uppgift i boken är transporterna av färsk fisk från Norge till Tyskland, via Luleå, sommaren 1941. Fisken hade rensats av krigsfångar i Nordnorge och skeppades till Stettin i det tyskockuperade Polen. Massor av is krävdes för att fisken inte skulle ruttna under den långa resan.
Den tyska förrådsverksamheten i Luleå sköttes av först kapten Schulte och senare löjtnant Walther Zindel, alltså tyska militärer. Det fanns också lokala intressen i ett speciellt bolag för förrådsverksamheten: Fennotransit AB. Bolaget skötte bland annat verksamheten i tyskmagasinen i Karlshäll. Bland aktietecknarna fanns bryggeridisponenten Folke Burström och brandchefen Carolus Cahier, båda medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland. Styrelseordförande var en Stockholmsadvokat med österrikiska rötter. Först 1951 upplöstes Fennotransit. Den tyska krigsmakten hade fått 10 500 ton livsmedel via Luleå.
Och när kriget gick mot sitt slut ändrades Luleåscenen, många lulebor vände kapporna efter den nya vinden när amerikanska Douglas DC3 baserades på Kallax för flyginsatser i det tyskockuperade Norge.
Thomas E:son Åkerlund ger en spännande inblick i Luleås liv under krigsåren. Han har grävt djupt i arkiven och lyfter också fram det som inte tidigare varit allmänt känt. Den lokala historien är ofta förbisedd i skolundervisningen. För Luleås skolor finns det mycket att hämta ur från ”Luleå stad under andra världskriget”. Det hände så mycket spännande i staden under några få år, inte bara den svenska historiens värsta terrordåd.