Luleå hyllar Bob Dylan
KONSERTRolling Thunder Revue Revisited - A Tribute To Bob DylanKulturens Hus, stora salenLördag 30 november
Foto: Jonas Lindsköld
Lördagsföreställningen i stora salen är utsåld och många gäster har hunnit äta och dricka sig i form ute i restaurangen. Lägg till att det är välkända Dylanlåtar som är på tapeten. Erixons egna svängjäng har med andra ord en hel del gratis inför konserten.
Ändå går det lite knyckigt till en början. Inledande Tonight I’ll Be Staying Here With You med Björn Erixon är väl sådär lagom tajt. Måhända är det lite lördagsnerver som spökar, i kombination med den tid det tar att få ett storband på cirka 20 personer att värma fingrarna och dra åt samma håll.
Men snart verkar den värsta nervositeten ha lagt sig. I och med Tove Sundströms version av Love Minus Zero/ No Limit är också publiken med på båten.
Upplägget med kontinuerliga byten av sångfåglar ger naturliga andningspauser genom hela showen och ger den ständigt skiftande nyanser. Däremot blir tempot och drivet lidande, även om bytena sköts smidigt. Men Rolling Thunders lördagskvällslunk är inget som verkar bekymra vare sig artister eller publikum. Det är gemytligt, nostalgiskt och blir aldrig någonsin farligt på riktigt.
Men några nummer lyfter över de övriga. Lisa Bergmans riviga Gotta Serve Somebody är svänger rejält. Dan Bergmans ensamseglats in i It’s All over Now, Baby Blue är strålande, och Hasse Alatalos smäktande version av Don’t Think Twice, It’s Alright är nästan lika minnesvärd. Scenspringaren Björn Sjöö antikrigspropagerar förtjänstfullt under With God On Our Side, lika förtjänstfullt som Andreas Norberg proklamerar en rejäl stening i Rainy Day Women #12 & 35.
Har jag glömt något? Det skulle i så fall vara att Hammondorgeln genomgående är för låg i ljudbilden. Och att det är något djupt magiskt över Erik Malms sätt att spela tamburin.
Så jobbar vi med nyheter