Det är inte första gången som Norrbottensteatern tar hjälp av folket för att åstadkomma en teaterpjäs. Vårens föreställning, Avgörande Ögonblick, anses ha blivit en succé. Manuset byggde då på inskickade berättelser. Och nu i höst spelas Man vänjer ju sig vid det vackra som också baseras på dokumentärt material – intervjuer med ungdomar.
Teatern låter alltså dramatikerna allt oftare vila med pennan. Samtidigt som man kan fråga sig varför det plötsligt blivit så intressant att ropa efter folkets röst på teaterscenen.
– Det är vårt växande intresse för verkligheten, säger Rasmus Lindberg och hänvisar till allehanda mediefenomen. Dokusåporna. Kändisar lagar mat. Folket bakar. Och dansar. Stylas. Facebook. Bloggandet. Överallt en slags dokumentär koppling.
Såpoperornas tid är förbi, hävdar Rasmus Lindberg. Samma gäller för överdrivna romantiska komedier. De var populära på 1980-talet. Men nu är sånt passé. I stället tycks vi uppslukade av verkligheten. Eller olika versioner av sminkad verklighet borde man nog säga.
För snart kanske vi ändå blir less på bilder av kakfat, bärhinkar, hundvalpar och perfekt arrangerade kräftfestsdukningar. Trivialiteterna finns där. Men det som efterlyses här är å andra sidan inte nygräddade mandelkubbar. Utan avgörande ögonblick, då livet verkligen vände. Kopplat till musik. Låtar som betytt någonting stort för oss. Och det spelar ingen roll om det är Vikingarna eller Bach. Bonnie Tyler går bra också, liksom Metallica, eller U2 med Still haven't found what I'm looking for i bilstereon längs 356:an mellan Åskogen och Skatamark.
Som att nog de flesta kärlekspar har sin låt. Eller att någonting hände, just när man hörde Susanne Vega på radion.
– För mig är det låten Go west med Pet shop boys, berättar Rasmus Lindberg. Egentligen en jättefånig låt. Men jag hörde den på fritidsgården på Örnäset 1994. Det var då, precis i det ögonblicket, som jag bestämde mig för att lämna Luleå och utbilda mig.
Nu vill han alltså att folket ska dela med sig av liknande erfarenheter. Korta eller långa berättelser, om glädje och sorg...eller vadsomhelst. Och man har till sista oktober på sig.
Hittills har det kommit in en del spännande bidrag: En tjej som var med i ett ruffigt slagsmål...med AC/DC i bakgrunden. Någon ung man grät i ensamhet...till tonerna av en opera, och skämdes outgrundligt.
– Jag vill ha många bidrag, säger Rasmus Lindberg. Man kan skriva hur man vill. Kort eller långt. Det viktiga är att det har förändrat livet.
Via Norrbottensteaterns hemsida kan man klicka sig fram. Sedan blir det upp till regissören att skapa dramatik av det hela. Hur det går får vi veta på storjubiléet 2017. Då livet vänder på scenen.