Litterär klassiker sätts upp på samiska

Möss och människor har fängslat generationer av läsare och teaterbesökare med sin historia om de kringvandrande lantarbetarna George och Lennie som utspelar sig under 30-talets depression. De är något av varandras motpoler. George är kvicktänkt medan Lennie är stor och stark men lite efterbliven och de båda drömmer om att tjäna ihop pengar till en egen gård. Men Lennies passion för att ta på mjuka saker som valpar och kaniner sätter dem i knipa, då en kvinna blir rädd när Lennie vill ta på hennes mjuka klänning.
- Det är en pjäs där det är viktigt att ha rätt skådespelare. Lennie måste spelas av en stor man och det är Egil Keskitalo. Dessutom kände Egil att han var mogen för att spela rollen, säger regissören Kim Dambaek när NSD når honom på telefon i Köpenhamn.

Han menar att pjäsen också ligger rätt i tiden, då den utspelas i depressionens USA, samtidigt som vi också ser världen skakas av en av historiens största finansiella kriser.
- Sedan är det ju ett djupt mänskligt och existentiellt drama som folk tar till sig. Det är en klassiker som ramar in toner som angår oss i alla tider. Folk känner igen tankarna. Det är också det mänskliga som intresserar mig som regissör. Teatern är ett studium av människan för mig och Steinbeck är förundrad över människan, säger Dambaek som tror att ett av de främsta skälen till att Steinbecks berättelser berör så mycket ligger i att han synade samhällets nedersta skick.
- Han skrev inte om adel och slott, utan om de som levde på botten av samhället. Då närmar man sig också de verkliga behov vi har som människor; mat för dagen, tak över huvudet och människor som bryr sig om oss.

Dambaek har tidigare arbetat med moderna klassiker som Tennessee Williams Linje Lusta och förstås Möss och människor, men aldrig gjort det på samiska.
- Teaterchefen Haukur J Gunnarsson känner jag sedan tidigare och han tyckte att jag har en bra känsla för de moderna klassikerna. Men när man ska jobba med teater på ett språk som man inte talar får man jobba på ett helt annat sätt. Samtidigt kan det vara en fördel, för man blir lätt lat när man kan förlita sig på språket på ett intellektuellt plan, säger han.
- Självklart måste jag kunna replikerna väldigt bra, men i den här föreställningen har jag i stället varit tvungen att lyssna på hur replikerna låter och hur kroppsspråket ser ut. Jag har varit tvungen att känna av vilken laddning som finns på scenen på ett helt annat sätt. Det har varit en ny upplevelse för mig.
Och samisktalande eller inte verkar inte ha spelat särskilt stor roll, för kritiken har varit översvallande i Nordnorge.
- Det har varit ett väldigt fint mottagande från både publik och kritiker. Vi hade genrep för en skola och de satt helt stilla under hela pjäsen. Jag tyckte att det var fantastiskt för skolelever är en hård publik och det är en föreställning som verkar tilltala en väldigt många.