"Lilla julafton av kritvit rock"

TAKIDAKebnescenenFredag, 22.00

Foto: Kajsa Zita

Kultur och Nöje2009-06-29 06:00
"I feeeeel alaiaiaiaiajajaheyhey! I Feel alive!" vrålar Robert Petterson i den morbidsvulstiga Alive. Själv känner jag mig ungefär som Weezy F Baby i låten I feel like dying.
Takida har byggt en scen inne på scenen. Eller, det liknar snarare ett offeraltare för god smak som de promenerar omkring på och trallar om Curly sue, vilken genererar galen allsång. Uttrycket är fint paketerad blöjrock i sin mest lättast tillgängliga form.

Ambitionen är det inget fel på. De bredbenta poserna sitter säkert efter timmar av träning framför spegeln. Det blir också behållningen av att titta på Takidas gig. Jag kan uppskatta dem som jag uppskattar en rejäl b-film mitt i natten.

För målgruppen, som enligt framgångar på trackslistan bevisligen är enorm, är detta en lilla julafton av kritvit rock med taggiga gitarrer och klyshiska texter. Klyishiska ja, som i: ett språk helt byggt på klyshor.
Det är cynisk reklamradiorock som vinner allas hjärtan.
Under konserten måste jag skicka ett sms till min vän Nils som jobbar i vården och be honom sluta klaga på sitt jobb, jag har det faktiskt värre.
Män. Metal. Madness.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!