Bokens tillkomst har en alldeles speciell historia – den börjar med en biroll i en teaterpjäs, och tar vägen via en bortglömd skattkista.
I sin ungdom var nämligen journalisten Björn Engström med i Seskaröspelen och hade där rollen som den unge och upproriske Sekel Nordenstrand.
Första världskriget var på väg att nå sin kulmen. Året var 1917, och civilbefolkningen runt om i Europa var svårt drabbad av hungersnöd. Även i Sverige rådde ransonering.
Sekel Nordenstrand – som då var sågverksarbetare på Seskarö utanför Haparanda – var en av dem som trotsade ransoneringen, bröt mot lagen och köpte bröd utan kuponger. Ett hungeruppror som skulle få så stora politiska konsekvenser att ett stort militäruppbåd skickades till Seskarö.
– Det var en blygsam roll, säger Björn Engström. Men den blev till en stor teaterupplevelse för mig, och en gedigen historielektion.
Birollen till trots så upptäckte Björn Engström att den unge Sekel Nordenstrand sedermera blev författare. Under 1930-talet hade han gått folkhögskola och börjat skriva.
– Han kom ut med två romaner och tre diktsamlingar. Jag blev väldigt nyfiken och läste alla hans böcker.
Nyupptäkten av denne författare från Norrbotten ledde också till att Björn Engström blev allt mer fascinerad. Och i samband med att han för ett par år sedan började skriva en artikelserie om bortglömda norrbottniska författare gjorde han mer noggranna efterforskningar kring Nordenstrands liv.
Det skulle visa sig att en av sönerna fortfarande fanns i livet. Och bland kvarlåtenskapen efter fadern fanns en hel låda med manuskript.
– Sonen blev väldigt glad när jag hörde av mig, säger Björn Engström. Glad över att någon överhuvudtaget kände till Sekel Nordenstrands författarskap.
– Kartongen med manuskript var som en skattkista för mig och innehöll en hel del opublicerade texter.
Frågan som väcktes var om någon skulle vara intresserad av att ge ut någonting postumt. Då tog Björn Engström kontakt med Black Island Books och förläggaren Peo Rask, som genast tände på idén.
– Jag går igång på sånt här, säger Peo Rask som ser stort värde i att kunna ge nytt liv åt dessa bortglömda texter.
Novellerna i boken är således plockade ur den gamla skattgömman, men med finns också en del texter som Nordenstrand fått publicerade i framförallt fackförbundstidningen Skogsindustriarbetaren.
”Brödets sanning är brutal, trampa eller trampas”, skriver Sekel Nordenstrand i en av novellerna.
Och i en annan text skälver golvet inne på sågverket där Nordenstrand började arbeta redan som 12-åring. Remmar och glänsande stålskivor roterar, fönsterrutorna är dammtäckta och sågbladens tandrader blänker. I titelnovellen Liksveperskans son finns kall beröring av död, som alltid är enkel och lika för alla. Och de, som man får förmoda, självbiografiska teckningarna av barnarbete sker, bör vi minnas, i ett fattigt Sverige för mindre än hundra år sedan.
– Just därför är hans texter så speciella. De skildrar dåtidens klassamhälle inifrån, säger Björn Engström.
Sekel Nordenstrand fick aldrig något riktigt genombrott som författare. Även om han sålde dikter och noveller till olika tidskrifter gick det inte att försörja sig på författarskapet. Alltjämt var han tvungen att ta andra jobb för brödfödan. Märkt av hårt kroppsarbete dog Sekel Nordenstrand 1955. Född vid det sekelskifte som han fått namn från, var han då endast 55 år gammal.