Likriktade porträtt som inte berör

KONSTMänniskor som nästan finnsJan BergNorrbottens museum, LuleåPågår t o m 8 mars

Kultur och Nöje2009-02-14 06:00
"Människor som nästan finns" är precis vad det låter som. Porträtt av figurer, som bär vissa spår av mänsklig skepnad, men liksom löses upp i semiabstrakta former. Lite påminner det om en korsning mellan Slas teckningar och seriefiguren Fido Dido som gjorde reklam för 7-up på åttiotalet.
Jan Berg målar tjockt, vilket skapar mycket struktur i målningarna. Men strukturen är ganska jämt utspridd och ger inte de effekter den hade kunnat ge. Som det är nu blir det mest en slags tredimensionella penseldrag.
Färgvalen lutar mest åt olika blågröna nyanser, med inslag av gult och rött i ansiktena. Det skapar en rätt befriande naivistisk känsla.

Men det finns en hel del likriktning i Jan Bergs måleri.
Lite känns det som att han tycker att han hittat "sin grej" och vägrar göra några större avvikelser.
Det leder till en lång rad porträtt på rad, med liknande uppbyggnad - nästan som slätkporträtt på ett gammalt slott.
Få avvikelser görs, men de som kan nämnas är i så fall Adonis, Humanisten, Poet med blå näsa och Änglar finns dom?.
I övrigt är Människor som nästan finns en utställning som lämnar mig tämligen oberörd.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!