Äran fick vara på Luleå barn- och ungdomsfestivals sida i går då man tog emot den mycket raka och frispråkiga pjäsen What´s up Sápmi? med Giron sámi teáhter.
NSD Kultur recenserade ju pjäsen redan i höstas när den hade premiär i Kiruna, då med fomuleringar som "en jättelik träslev som rör om i den samiska grytan" och "en rättfram ton som saknar motstycke".
Låt stå! som fröken skrev på tavlan. Allt gott kvarstår. Det som blivit tydligare, efter en andra titt, är pjäsens obevekliga innehåll - dess smällkalla politiska sprängstoff. De åtta ungdomarnas ocensurerade berättelser om den samiska kulturen biter hårt. Men samtidigt är teatern mycket vackert koreograferad med en säregen spelstil samiska teatern haft mycket av genom åren och som tilltalar mig oerhört.
Ett gäng ungdomar får ett anonymt SMS och träffas avsides. En av dem är ingen riktig same står det i meddelandet. Men vem?
Allt är långt ifrån vackert skimrande av urbefolkningens renhet gentemot den västerländska förtryckaren. Här sägs i stället att samisk kultur göder ett inre förtryck med bland annat hederskultur, inre rasism och bögskräck. Och att som ung förvalta detta diffusa arv förefaller mer eller mindre som en omöjlig uppgift. Men unisont med kritiken visas även stor ömhet och respekt inför det samiska. Dubbla känslor alltså.
Pjäsen baseras på Christina Åhréns avhandling Är jag en riktig same? tillsammans med ett tjugotal intervjuer. Upplägget är snarlikt det vi såg i Norrbottensteaterns succé Man ska ju vara två om okyssta män i Utanträsk. Då liksom nu är det Erik Norberg som lyckats levandegöra det vetenskapliga torrfnösket.
Nu har pjäsen spelats ett 50-tal gånger och vandrar vidare söderut för att så småningom hamna på Dramaten i Stockholm. Sedermera ska den även spelas med fem föreställningar på Grönland.
Bra, tycker jag, att många får se denna verkligt angelägna pjäs.