Lika konstnärligt som fotbolls-VM
MAX MANUSRegi: Espen Sandberg, Joachim RönnbergI rollerna: Ken Duken, Aksel Henning, Christian RubeckSpeltid: 118 min
Foto:
Blev ändå besviken.
När Norge blev ockuperat av Nazisterna "fanns det fortfarande dem som inte gav upp kampen". Ni förstår vart det här barkar? En liten underjordisk grupp med rebeller som trycker sin egen oberoende tidning och för ett gerillakrig mot elaka tyskar, men här är de inte tillräckligt onda för att man ska orka bry sig.
Det har gjorts förut, att det är ett grannland som serverar biffen gör ingen skillnad i ren klyshrikedom. Max Manus heter ledaren för de norska rebellerna, han stred för att göra kungen stolt och filmens ambition är att förvandla honom till nationalhjälte. Visst sprängde han en hel del tyska fartyg, men skådespelaren Aksel Hennie är intetsägande och ser ut lite som en fisk. Medan nazisten som jagar honom (spelad av Ken Duken och ses i sommar i Tarantinos nöjesparkifiering av andra världskriget: Inglorious Basterds) olyckligt nog är mycket snyggare.
Manus och hans mannar framstår som idealistiska robotar när det flänger omkring och hittar på hyss. Att slutet blir en flaggviftsfestival till gamla Norges ära gör att Max Manus känns lika konstnärligt komplicerat som fotbolls-VM.
Så jobbar vi med nyheter