Levande skildring av Tom Waits
BOK Lowside of the Road Barney HoskynsFaber and faber
Foto: John David Mercer
Drygt tjugo plattor har Tom Waits hunnit med. Vi som följt hans karriär har lyssnat till musiken. Om sångaren själv har inte mycket skrivits. När rockjournalisten Barney Hoskyns ger ut en 609 sidor tjock bok i ämnet tänds därför förhoppningens alla ljus. I det inledande kapitlet skriver Hoskyns utförligt om varför boken kanske inte borde blivet skriven. Att Tom Waits inte ville medverka var en sak, men att han uppmanat vänner och musiker om att inte heller göra det mörklägger förväntningarna. Men Hoskyns gör det så underhållande och fräckt att jag med glädje läser vidare. 609 sidor utan närkontakt med de viktigaste källorna! Är det möjligt? Är det bra? Dålig blir biografin aldrig och stundtals är den lysande.
Tom Waits har sällan talat med journalister och när han väl gjort de kan de inte vara säkra på att få sanningen serverad. Vanligen har det varit tystnad och tiganden och hundratals nej tack till samtal. Barney Hoskyns skriver så varsamt och levande att det är en glädje att följa med på den resa i Tom Waits liv som startade i Los Angelesförstaden Whittier. Där tillbringade han de tio första åren. När den alkoholiserade fadern, som var lärare i spanska, stack flyttade familjen till San Diego. Där började Thomas Waits i slutet av tonåren spela på caféer. Efter några år drog han vidare till Los Angeles för spelningar på allt större ställen med allt större framgång .
År 1973 skivdebuterade Tom Waits med Closing Time. Resten, ett tjugotal plattor och mer än 500 sånger, är en musikhistoria om vilken sångaren själv förklarat: "Historierna bakom sångerna är mindre intressanta än sångerna."
Må det vara så, men uppenbart är att mina upplevelser av sångerna har vuxit i takt med kunskapen om historierna bakom.
Den avgörande storyn under uppväxten var faderns uppbrott. Under tonårstiden sökte Tom efter andra farsor. Han fann en del i litteraturen. Läsningen av Jack Kerouacs On the Road var en omtumlande upplevelse som öppnade vägen till beatförfattarnas tankar om resande och skrivande. Mötet aktiverade också insikten om att skapandet är hårt arbete.
Många av Waits vänner avböjde att medverka i biografin, men tillräckligt många som kände Tom under genombrottsåren har gjort det. De vittnar om hans intensiva läsande och skrivande. När man lyssnar hör man vad han är mer än något annat:storyteller.
Åren efter debuten blev intensiva. Det var rök, krök och musik i ett tempo som blev än mer intensivt efter mötet med Rickie Lee Jones 1977. Toms 30-årsdag gav tid till eftertanke om att spriten och cigaretterna tog för mycket kraft från musiken, men det var mötet med Kathleen Brennan 1980 som förändrade både Tom Waits liv och karriär. De möttes när hon jobbade som assisterande storyeditor för Francis Ford Coppolas One from the Heart och han skrev musiken för filmen. Hon lärde honom att han inte behövde leva lågt för att skriva och sjunga om det. Hon lärde honom att fyllan skildrades bäst när han var nykter. Hon lärde honom att familjeliv var en utmärkt station för att skildra det bohemiska liv han levt och dyrkat. I Kathleens sällskap blev han nykter. De flyttade till en gård i norra Kalifornien och bildade familj. Resten är mest privatliv, men vägen dit ger Lowside of the Road en inträngande skildring av.
Så jobbar vi med nyheter