Visst kan det tyckas vara en underlig boktitel – detta med att leva som en bonde. Faktum är att vad reportern och författaren Niklas Kämpargård har åstadkommit vill jag snarast kalla för prov på flera tankelinjer. Dels är boken en rätt elementär men samtidigt inspirerande introduktion för stadsmänniskor som tänker flytta ut till landet och då drömmer om något mer än ett sedvanligt sommarnöje. Dels gäller det ett byte av livsstil, att odla ekologiskt, att låta bli att stressa som i storstaden, att klara sig själv både i det stora och det lilla inom självhushållningens ram. Att leva på landet blir något av en drömtillvaro. Se, där har vi behovet av en bok om de hundra knepen som bonden symboliskt talat anses besitta.
Tusen och en små uppslagsändar nämns i det sammanhanget. Dispositionen inskränks till just hundra kapitel som vanligen omfattar var sitt bokuppslag med text och bild i samklang. Och så några smakprov av detta sammelsurium: ätbara växter, huskurer och botemedel, egna får, höns, bin, häst, getter och gris, slakta själv, lufttorka skinka och stoppa korv, koka äppelmos eller göra egen svagdricka på björksav.
Tar vi ytterligare en grabbnäve så kan det bli odling i olika utförande: beskärning av fruktträd, odling av kryddor och kryddväxter, tillverkning av egna bekämpningsmedel samt lagring av frukt och grönsaker. I det sammanhanget anlägger man även stengärdsgårdar, dränerar och bygger egen jordkällare. Eller varför inte bygga stall och utedass, göra växthus av gamla fönster eller bränna och använda tjära för att skydda trä.
Slutligen diskuteras hur man på landet skaffar sig elkraftverk i reserv, hur man väljer vindkraftverk eller dragfordon som traktor, jordfräs och fyrhjuling eller hur man svetsar till husbehov.
Det är en brokig provkarta som de hundra ”sätten” hinner beröra. Dock, den som inspireras till grönavågen-tillvaro går inte fri från dagens mer eller mindre komplicerade tekniksamhälle. Grisslakt, äppelmoskok eller kryddväxter känns naturliga i det här sammanhanget. Men hur är det med traktor eller fyrhjuling? Om inte annat kräver de sistnämnda sådana investeringar att den nyblivne grönavågaren i ekonomiskt avseende sitter fast i penninghushållningen som ju var den livsform man önskade säga farväl till.
Sammanfattningsvis innehåller Kämpargårds bok en hel del tips om tillvaron för den som drömmer om att flytta till landet. Genomgående kan man dock konstatera tre saker: För det första är det rätt sällan vi får höra hur fysiskt slitsamt det är att leva enbart av vad självhushållet levererar. För det andra tycks boken förutsätta, dock utan att nämna det, att man behöver sidoinkomster, låt vara det är fråga om pension eller intäkter oberoende av bostadssort. För det tredje utgår boken från snarast en skånsk tillvaro med frukt och bär liksom allehanda gynnsamma odlingsmöjligheter.
I grunden ansluter Kämpargårds bok till alla som genom århundraden drömt om en nystart genom att flytta till landet. Mest känd är kanske författaren och skolmannen Carl Jonas Love Almqvist som på 1820-talet slog sig ned som ”dannemannen Love” i Värmland. Hans idealiserade bondeliv gav inte tillräcklig inkomst varför han fick efter några år och i stark fattigdom återvända till Stockholm. Så slutade hans dröm om bondelivet.
Överhuvudtaget är Kämpargårds bok inspirerande för den som går i flyttningstankar. Vad som saknas är kalkyler på hur detta skulle kunna genomföras både i startskedet och för en uthållig vistelse.