Filmen heter just "Parkvakten i Sarek" och förhandsvisades häromkvällen i Jokkmokk inför en nästan fullsatt salong i Folkets hus. Omkring 130 kom för att se filmen.
– Det här motsvarar 1 700 lulebor, sade Robert Bernhardsson, kommunalrådet.
– Vilket intresse. Så många trodde jag inte skulle komma, sade filmaren Dag Jonzon.
Det var fest i Folkets hus denna kväll. Publiken bjöds på cider och snittar i sann premiäranda. Den ende som inte varpå plats var huvudpersonen själv, Edvin Nilsson.
– Han fyller 88 år i höst och hälsan sätter stopp. Han orkar inte med en resa från Ljusne där han nu bor och hit till Jokkmokk, förklarade Dag Jonzon.
Jämnårige före detta tv-chefen i Luleå, Torsten Åhlander, tog bussen från Luleå. Han hade ett stort vykort med sig som han bad alla skriva sitt namn på.
– Det blir en hälsning till oss alla till Edvin, sade Åhlander.
Den förre tv-chefen var den förste som gjorde film tillsammans med Edvin Nilsson. Det var 1964 och det skulle bli många filmer med Edvin Nilsson under åren då Luleå-tv fick producera program.
I dokumentärfilmen blir det en återblick på de gamla tv-inslagen, också det första med titeln "Vår i Sarek" från 1964. Där finns också en intervju med Lennart Länta i Aktse som beskriver hur Edvin Nilssons första bok om Sarek "öppnade dammluckorna" när det gällde fjällvandrare i Sarek.
Edvin Nilssons debutverk blev en sällan skådad storsäljare.
– På tre månader såldes boken i 90 000 exemplar. Det var ett väldigt genomslag, säger Dag Jonzon.
Filmen följer Edvin Nilssons yrkesliv, från de första åren som "stubbknekt", som skulle se till att skogsarbetarna inte lämnade för höga stubbar.
– Sedan blev han parkvakt och såg till att reglerna för Sarek följdes, därefter rovdjursexpert, fältchef och förvaltare och så opinionsbildare.
Och så de många åren som filmare och författare.
– Han fick i fjol ett hedersomnämnande för opinionsarbetet som ledde fram till att de stora rovdjurens återkomst kunde garanteras. Det var mycket Edvins sak, han skaffade fram fakta om svenska rovdjursstammen och visade sedan hur den kunde den förvaltas.
Dokumentärfilmen handlar inte bara om Edvin Nilsson.
– Jag har försökt göra en retrospektiv film som speglar framväxten av Laponia och nationalparkerna.
Dokumentärfilmen innehåller många av Edvin Nilssons berömda filmer, till exempel hu två björnungar hämtas ner från träd, de lekande järvungarna och så de stora älgarna med stora skovelkronor. För att inte tala om närkontakten med den ruvande fjällpiparen, där Edvin Nilsson kan filma spegelbilden av sig själv i fågelns öga.
Men det speciella med filmen är just huvudpersonen Edvin Nilsson. Hans sort finns inte längre. Nilssons hustru Isa uttrycker också den tveksamhet som hon och Edvin känner inför dagens rovdjursforskning, att nu är det teori och inte praktik ute i vildmarken som kunskaperna bygger på.
– Det finns ingen som Edvin Nilsson kvar, nu är det bara renskötarna som är ute på fältet, säger en av den nya tidens naturvårdare med arbetsplats i Laponia.
Det blev ett återbesök till Rapadalen för Edvin Nilsson och hans hustru Isa under filminspelningen.
– Han och Isa tog tåget från Söderhamn hösten 2014. Vi hämtade dem i Gällivare och flög in i Rapadalen, som välkomnade honom den 18 september med 20 plusgrader. Det var ett mirakulöst väder. Några dagar senare kom snön, säger Dag Jonzon.