"Lätt skildring över ett tungt liv"
THE WRESTLERRegi: Darren AronofskyI rollerna: Mickey Rourke, Marissa Tomei, Åldersgräns: 15 årSpeltid: 115 min
Foto:
The Wrestler är en gullig liten lågudgethistoria av ett högintelligent snille vid namn Darren Aronyfsky. Han visar i all enkelhet upp den totala underdogsen. Det finns ju faktiskt två. Marissa Tomeis strippa är lika mycket det åldrade objekt som Rourkes fribrottare. Det var bättre förr, när sleazerocken inte var sleazig och white-trash, utan bara "rock n roll" som Randy "The Ram" säger om en tröja han hittar på second hand. Men tiden har sprungit förbi två som vägrar gå vidare. Rourkes sargade muskelberg är bitter över att grungen på 90-talet gjorde allting så deppigt. "Vad är det för fel med att vilja ha kul?" beklagar han sig.
Våldet i The Wrestler är väldigt nära filmat, det känns som att vara inuti ringen, fylld av brutal rekvisita, när Randy får hela sina kropp sönderskjuten av en häftpistol. Allt för att blidka de läskigt trogna trailerpark-fansen. Samtidigt som Randy extraknäcker i charken på sitt lokala supermarket, för att betala sina solariebrännor, försöker han lappa ihop förhållandet med dottern han lämnade. Och det är vackert att filmen inte alltid serverar de självklara måltider som vi gissar står på menyn. Randy upplever korta stunder av lycka i allt sitt elände. På det nästan plågsamt sparsmakade sättet som den distribuerar någon form av hopp liknar The Wrestler filmen Boys don’t cry.
Men i sin samlade prakt är filmen en lätt skildring över ett tungt liv där rocken för alltid kommer att vara död.
Så jobbar vi med nyheter