Latinamerika - en fågel Fenix
TIDSKRIFTLatinamerika# 4, 2010
Nordens enda tidsskrift om Latinamerika läggs ner av ekonomiska skäl. Alliansregeringens påbud till SIDA att kraftigt minska anslagen till tidskrifter gör att det nyss utkomna numret blir det sista. Latinamerikagrupperna, tidigare UBV, som ger ut tidningen ser trots att en epok går i graven ingen möjlighet att fortsätta utgivningen.
Det aktuella numret blir därför i huvudsak tillbakablickande, och temat är följaktligen "Då och nu - 35 års utveckling i Latinamerika". Nio länder och frågor sätts i fokus.
Avstamp görs under diktaturernas 70-tal, ett årtionde då de mänskliga rättigheterna sällan varit så förtrampade på kontinenten. Men till dags dato har mycket hänt och exemplet Bolivia är talande. Från att med författaren Eduardo Galeanos mörka ironi, ha varit ett folk som specialiserat sig på att förlora (världsrekord i militärkupper), är de sedan 2005 inne i en avkoloniseringsprocess under ledning av aymaraindianen och presidenten Evo Morales. Det är en lång och svår resa, men den har inletts.
Och något liknande pågår hos den andinska grannen Ecuador. Där har ursprungsbefolkningen genom organisering gått från exkludering till att bli en reell maktfaktor. Och som första landet i historien har till och med naturen fått inskrivna rättigheter i konstitutionen. Vem har hört det berättas i våra stora media?
Artiklarna i Latinamerika (LA) präglas av en positiv ton. Och de byggs också under av de sociala framsteg man kan läsa om i små inlagda faktarutor intill brödtexten. Men det blir aldrig ytligt och hurtigt, för på samma sätt som Latinamerika kallas "möjligheternas kontinent" är det också motsättningarnas dito. Och i Guatemala och El Salvador, länder som på 1990-talet fick fred efter långvariga och blodiga inbördeskrig, härskar ett annat våld som i synnerhet drabbar kvinnorna. För att inte tala om Nicaragua, där kvinnokampen för rätten till abort inte bara tvingas föras mot Vatikanens hantlangare utan även mot de tidigare progressiva Sandinist-partiet som nu regerar landet.
Världen är upp och ner, som Galeano skrev om i Bakvända världen.
Samme Galeano intervjuas för övrigt i detta nummer av LA och bekriver där kontinentens mångfald och olikhet som dess kanske största rikedom och styrka.
Själv strävar författaren Galeano efter de korta koncisa ordens uttrycksfullhet. Det vill säga hitta de få ord som är bättre än tystnaden, enligt hans landsman och läromästare, Juan Carlos Onetti.
Trettiofem års utgivning av LA har inneburit tio olika redaktörer. Lars Palmgren, numera Sveriges radios korrespondent placerad i Chile, var först. Det var på stencilernas tid och tidningen hette UBV-bullentinen (UBV=Utbildning för bistsåndsverksamhet).
Undertecknad började läsa LA 1988 då redaktören hette Jocke Nyberg och USA:s contras-krig mot Nicaragua var i fokus. Och det var tre-fyra år efter att Luleå fått en vänort i det krigshärjade lilla centralamerikanska landet.
Sedan dess har mycket hänt både med LA och i dess bevakningsområde. Och långa perioder har kontinenten legat i mediaskugga, vilket gjort utgivningen av LA än viktigare. Något tre journalister som intervjuas i detta nummer inte tror ska hända igen. Tillåt mig tvivla, vill pessimisten i mig säga. Det krävs nog en naturkatastrof av haitiska mått, en militärkupp, eller ett Nobelpris i litteratur om dagens fladdriga medialjus ska lysa någon längre stund på Amerika söder om Rio Grande.
Det känns sorgligt att säga hej då till en gammal vän och kunskapskälla som LA.
Men skam den som ger sig, kontrar då Latinamerikagrupperna och lanserar en ny tidning i tabloidformat under namnet Röster från Latinamerika som ska komma fyra gånger per år.
En fågel Fenix, eller?
Så jobbar vi med nyheter