Idag är det julafton, sedan kommer nyårsafton och vi får veta hur många vi är i detta land. Det är inte så länge sedan vi var sådär sju miljoner, men nu är vi nästan tio. Kommer vi att spränga tiomiljonersvallen? Nej, kanske inte detta årsskifte, men det är inte långt borta. I oktober fattades det bara 32 726 personer. Det är lite drygt Boden. Om inte Löfven stängt gränsen hade vi väl redan varit där.
Det märkliga är att befolkningstillväxten inte märks i våra medier, speciellt inte i public service. Där blir det bara färre människor för varje år och då gäller det inte antalet tv-tittare eller radiolyssnare, de som växlat över till andra medier. Nej, det handlar om de människor vi får se i rutan.
Vi är alltså nu nästan tio miljoner svenskar men i tv-programmen får vi bara se ett tiotal, eller är det kanske 20? De är vita, medelålders män och kvinnor och så få att vi kan namnge dem alla.
Där har vi Camilla Kvartoft i ”Agenda” och i ”Veckans brott”, Jessica Gedin i ”Babel”, reporter på Nobelfesten och som spanare i radio, Kristian Luuk i ”På spåret” och ”Fråga Lund”, Pernilla Månsson Colt i trädgårdsprogram, husbyggarprogram och Nobelfest, Kalle Moraeus i ett tält i Orsa och som frågesportsledare, Anders Lundin som reseledare för amerikaner och i naturprogram, Anne Lundberg i konstnärstävlan, antikrunda, matlagning till havs, ja gud vet vad. Och rätt vad det är dyker Mark Levengood upp och löser prästerskapets kärleksproblem. Han behärskar ju också allt.
Ja, ni ser att det inte blev så många och vi får dras med dem dag ut och dag in, år ut och år in. Ibland händer det att programledare avvecklas, men vips dyker de då upp i någon annan, mera kommersiell kanal.
Det gemensamma för de uppräknade programledarna är att de klarar allt, kan allt. Snart är det väl lika bra att Levengood tar över den direktsända söndagsgudstjänsten. Det är väl honom folk vill ha och inte nå’n av hans kärlekssökande präster. Eller kanske den högt hojtande Lasse Kronér passar bättre. Han har säkert tid med också detta vid sidan av Doobidoo och femteklassarna. Han skulle bli en pålitlig kyrkstöt som höll församlingen vaken.
Kan vi få önska en julklapp, fylld med nya friska fläktar i den nattståndna public service-televisionen. Ett programledarpaket fyllt med unga och arga, färgade och ofärgade, uppriktigt engagerade som roar, retar och upprör och – som nöjer sig med ett program var.
Det kan inte vara omöjligt att få denna önskan uppfylld, för det finns ju nästan tio miljoner där utanför tv-husen att välja på.