En ung kvinnlig författare som på 1960-talet måste kämpa för att bli tagen på allvar av etablissemanget, som, vilket knappast behöver nämnas, är manligt dominerat. Platsen är Island, men kunde ha varit Virginia Woolf-land, och också James Joyce-land, eftersom Ólafsdóttirs roman har grundläggande referenser till båda. Intertextualiteten för Woolfs del är självklart giltig: hur många kvinnliga författare har inte velat ha ”ett eget rum” eller vilja ha sluppit att bedömas av det manliga ögat enbart. Woolf dränkte sig, ett sätt att begå självmord som också refereras till i denna roman. Referensen till Joyce är av en annan karaktär, och påverkar hela stilen och berättarperspektivet i ”Fröken Island”. Protagonisten läser inledningsvis ”Ulysses” på en skakig buss på Island, och den referensen gör givetvis att jag fortsätter min läsning med ögon på det stilmedel Joyce var med om att uppfinna, nämligen ”stream of consciousness”, som innebär ett brett registrerande av sinnesintryck, och ett litterärt språk som tar mindre hänsyn till grammatik, och mer hänsyn till att avbilda det som händer i ögonblicket, i berättarens huvud. Valet av presens, alltså nu-tempus för jagberättaren, visar att författaren, åtminstone för mig, försöker skapa en medvetandeström i andan av Joyce. I det sammanhanget är då tidsangivelser som 1942 eller 1963 kontraproduktiva. Om tanken svävar fri, så gör den det, och tänker inte på årtal.
Vackert så, romanen talar till portalgestalter inom västerländsk litteratur. Men: romanen ger inga bevis för vad protagonisten åstadkom i sitt skrivande. Detta ligger utanför bokens pärmar. På det sättet vädjar romanen till läsarens omdöme och kunskap om författaren: var hennes svårigheter att komma in på ”marknaden” en konsekvens av hennes kön eller hennes författarkvaliteter. Hur pass viktig berättarröstens utsaga i romanen är, är beroende av vad hon faktiskt skrev och ville få publicerat.
”Fröken Island” är för mig subversiv, i en positiv bemärkelse, eftersom jag inte kan avgöra om jag ska läsa narrativet som fiktion eller som en kommentar till hur det är att skriva, att slå sig in i ett etablissemang. Författaren kan ha placerat sina egna erfarenheter i en annan tid, via en fiktiv karaktär, eller ha lånat från något biografiskt. Läsvärt? Ja, inte minst för miljö- och personskildringarna från Island, men med diskutabelt syfte eftersom man inte får veta hur viktigt berättarjagets författarskap är.