Larsson blickar framåt
I veckan har Åsa Larssons bok Till dess din vrede upphör givits ut. Men hon blickar redan fram emot bok fem och sex i serien om åklagaren Rebecka Martinsson.
Foto:
Kritiken av Till dess din vrede upphör har överlag varit positiv och många kritiker har pekat på hennes språkliga skicklighet.
Svenska dagbladet skrev att hon "står stadigt på de viktigaste tre benen; stilen, människokunskapen och intrigen" och NSDs kritiker lyfte fram språkkänslan.
Fast själv är hon lite skeptiskt till recensenternas formfetischism.
- Jag kan tycka att de kan vara för fixerade vid ytan och formen, att berättelsen inte är viktig. Det finns ju till och med de som säger att de inte gillar en viss genre, men om PO Enqvist skriver en deckare, är den dålig då? Men, ja, jag blir jävligt smickrad över att de tycker att jag har ett bra språk, säger Åsa Larsson när vi ses vid frukosttid på ett av Luleås hotell.
Hon har en period då hon marknadsför sin bok och "får måla ögonen" för att träffa media.
Kvällen innan har hon medverkat i radioprogrammet Karlavagnen och är, sin vana trogen, på väg till Kiruna för att skriva. För trots att hon bott "söderut" så länge, är Kiruna fortfarande hemma.
- Jag har vant mig vid det här livet nu och har blivit bra på att dela upp tiden. Det var faktiskt Mikael Niemi som sa åt mig att göra en sak i taget och hålla ihop tiden för skrivande, säger Larsson.
Hon försöker vara disciplinerad i sitt skrivande och den senaste boken har hon skrivit mellan fyra och sju på morgonen.
- Det är ingen som stör en då och det blir en väldigt effektiv tid. Sedan har jag gått med barnen till skolan och kanske sovit en stund efter det. Fast när man har problem med sitt skrivande är det lätt att ta sig tid för alla som knackar på dörren. Jag fikar och fikar när det går trögt att skriva, säger hon och skrattar.
Ofta börjar Larssons arbete med böckerna genom en ögonblicksbild - att hon får en bild i huvudet hur öppningsscenen och den avslutande scenen ser ut. Där emellan ligger jobbet att foga ihop början och slut.
- I den här boken fick jag en bild av ett flygplan som låg på botten av en sjö och att ett par ungdomar var på väg dit. Och jag visste att de skulle dö. När jag pratade med min sambo om det gick han igång på det och frågade vad det var för typ av plan. Jag sa att det såg ut som något i Tintin och min sambo konstaterade att det måste vara ett plan från andra världskriget. Så jag fick läsa allt möjligt om det för att sätta mig in i ämnet. Alltså. Vad är det med män och deras fascination för krig? De kan läsa hur mycket som helst om det.
Larsson menar att det är viktigt att man som författare vet hur ens berättelse ska sluta och säger att det märks om en författare inte vet var han eller hon är på väg med sin historia.
För egen del tycks hon ha slutet på serien om Rebecka Martinsson klar för sig och just nu tar den femte boken form.
- Jag är inne i en behaglig del nu då jag kan gå och tänka. Det är härligt att ha sin deadline två år bort. Fast du kan ju ringa mig om två år och fråga hur det känns. Då kommer det nog inte att kännas lika bra, säger Larsson och skrattar.
Hon har också börjat vänja sig vid tanken på att serien ska ta slut. Men någon riktig separationsångest har hon inte. Det finns för många historier att berätta.
- Fast jag kan fästa mig vid mina karaktärer. Det är konstigt. De är ju bara fantasikompisar. Och jag försöker vara otrogen så mycket jag kan så att jag har någon ny när det tar slut.
Larsson menar också att det finns en befrielse i att vara på ett stort förlag som Bonniers, eftersom de inte är beroende av att hennes serie ska fortgå i all oändlighet för ekonomins skull.
- Min förläggare väntar på att jag ska sluta skriva deckare. Så jag har haft tur med mitt förlag, för det känns som att de vill att jag ska utvecklas och pröva nya saker.
Larsson har börjat umgås med tanken att skriva annat än kriminalromaner. Det finns inget konkret ännu, men en del historier ligger på lut.
- Det som ligger och skvalpar är faktiskt en science fiction. Det är en historia som har varit förbaskat motspänstig.
Så jobbar vi med nyheter