Lapidus följer upp
I Jens Lapidus Stockholm finns inga hjältar. Efter succédebuten "Snabba cash" har han flyttat fokus från Stureplan till de segregerade förorterna. I nya romanen "Aldrig fucka upp" är poliserna ruttna och förortskillarna obönhörligt på väg ner.
Foto:
Det är inte första gången. Scenen för Snabba cash, debutromanen som gjorde honom till förlagets bäst säljande författare, är Stockholms undre värld. Nattklubbens urindoftande bakdörr, med graffiti, sjaviga markiser och fönstergaller blir en given inramning till ett porträtt.
I Snabba cash lyckades Jens Lapidus hitta ett nytt språk, en för svenska kriminalromaner helt ny stil, och klarade av att leka med orden utan att det blev töntigt. Och miljön var precis den som svenska deckarläsare saknat, den hårda machovärlden med vapen, droger, maffia och Stureplanslyx.
Aldrig fucka upp heter uppföljaren och stilen är den samma. Innehållet ska speglas i språket; aggressivt, snabbt och fullt av slang och förortsuttryck. Men karaktärerna i första boken - Mrado, serbisk torped, och Jorge, kaxig chilenare på rymmen från Österåkersanstalten, - dyker bara upp i förbifarten, en blinkning till Snabba cash-läsaren. I Aldrig fucka upp kretsar storyn i stället kring Thomas, den korrupta snuten, Mahmud, kriminell förortskille, och Niklas, den före detta legosoldaten.
- Stureplan är ett avhandlat ämne för mig. Det Stureplan som finns kvar skildras med ett utanförperspektiv, Mahmud känner sig aldrig hemma där. I Snabba cash var människorna på väg upp, även om det sket sig i slutet. Här är de aldrig på väg upp, visst är det en mörkare stämning.
Lapidus skildrar en manlig värld, där attribut och attityd är det som räknas. Han leker med schabloner, men macho ingår i konceptet, menar han.
- Skulle jag skapa nyanserade och reflekterande karaktärer skulle det bli fånigt, inte trovärdigt. Men en annan målsättning är att beskriva människor som hela individer, inte goda eller onda, utan hela gråskalan däremellan.
Båda Jens Lapidus böcker är fullmatade med detaljer. Dels är det förortstugg och polisjargong, dels fakta om sådant som vapen, anabola steroider och militära insatser. Han tror att det är just detaljerna som gör att det känns äkta - och trovärdigheten är viktig. Sedan spelar det mindre roll om slanguttrycken verkligen existerar, eller om pengatvätt går till precis så.
- I juridiken finns uttryck som alla jurister förstår, likadant är det i subkulturerna. Lyckas man plocka upp några ord får man en trovärdighet på köpet. Ibland är det verklig jargong, ibland hittar jag på.
- Det är kul när folk som vistas i den världen jag skriver om tycker att det är trovärdigt. Det visar att jag har snappat upp rätt grejer.
Snabba cash har sålt svindlande 400 000 exemplar och ligger fortfarande på pockettoppen. Filmatiseringen drar snart igång och boken är såld till 18 länder. Trots att Jens Lapidus har ett prestigejobb som innebär långa arbetsdagar, en sex månader gammal son hemma och en supersuccé som borde ge honom all frihet i världen, kommer Aldrig fucka upp bara ett och ett halvt år senare. Det kan vara svårt att ha is i magen när förlaget har så tydliga incitament att ge ut uppföljaren, medger han. Men det har hela tiden varit kul att skriva, även om förväntningarna knappast kan bli högre.
- Det är läskigt som fan, en helt annan grej att skriva när man vet att boken kommer att bli läst. Tankarna handlar om vad andra ska tycka, i stället för om jag gillar det själv. Men jag har försökt hantera det.
Så jobbar vi med nyheter