Med sina gärningar och budskap banade hon väg för den moderna kvinnorollen.
Anna Gustafsson var en av Norrbottens mest inflytelserika personer för drygt 100 år sedan.
Då, ännu mer än nu, var mannen måttstock. I den tidsandan var det av respekt som den nationella mejerikonsulenten Rikard af Trolle sa:
”När man vill uttrycka sin beundran över ett väl gjort arbete säger man ofta: Det har ni gjort som en hel karl. I fråga om fröken Gustafssons arbete för Norrbottens mjölkhushållning och mejerihantering vill jag påstå att uttrycket är mindre träffande; ty få män skulle ha utfört ett liknande värv ehuru de måhända i fler avseenden skulle haft ett lättare arbete än vad fallet kan bli för en kvinna”.
”Fröken Gustafsson är sannerligen en af de duktigaste karlar vi har här i Norrbotten” är arbetsnamnet på en skrift som Svante Svensson i Mölnlycke jobbar med.
Han är systersonson till Gustafsson, som var född på Kållandsö i Vänern 1860. Hon utbildade sig till mejerska och var föreståndare för den statliga Mejeriskolan i Robertsfors innan hon fick jobb i Norrbotten.
Tjänsten som länsmejerska innebar att hon var rådgivare och undervisade om mejerinäringen. Redan under 1890-talet var hon med och startade 26 mejerier.
Nästan ständigt var hon på resande fot. Det gav henne en god inblick i hur norrbottningarna levde. Med auktoritet och entusiasm talade hon om mjölkhantering, matlagning, slöjd, hushållshygien, ekonomi och annat. Hon påverkade hela den norrbottniska hemhushållningen.
På många sätt var hon en pionjär. Under nästan alla sina yrkesår var hon ensam kvinnlig tjänsteman hos Hushållningssällskapet i Norrbotten.
Med sin handlingskraft löste hon problem när männen misslyckades.
Tillsammans med landshövding Karl Johan Bergström och sällskapets sekreterare Paul Hellström var hon en gång på ett möte för att bilda en mejeriförening. Byamännen visade inga tecken på att övertygas av herrarnas argument. Gustafsson bad då ”landshöfdingen och doktorn” att gå ut ett tag, så skulle nog hon och gubbarna komma överens. Efter en kvart kom hon ut och meddelade att nu var alla ense om att starta mejeriet.
På en tågresa längs Malmbanan blev det vid ett tillfälle fel på loket. Eftersom Gustafsson ”inte var alldeles borta i maskinlära” lyckades hon åtgärda felet och resan kunde fortsätta. När tåget nådde Kiruna erbjöd sig ett gäng tacksamma rallare att bära henne till hotellet.
”Åh nej, det skulle överstiga era krafter,” sa Gustafsson, som var storslagen också fysiskt och en humorist med gott humör.
Rallarna fick nöja sig med att bära hennes bagage. Vid hotellet tog de farväl efter att ha utbringat ett livfullt leve för den storartade kvinnan.
Gustafsson försökte ständigt höja kvinnornas anseende, i en tid då tillvaron var massivt mansdominerad. Hennes åsikt var att också kvinnorna skulle delta i all planering.
Hon var självklar reseledare när Hushållningssällskapet i Norrbotten 1908 blev först i landet med att ordna studieresor för småbrukarkvinnor. Resorna gick söderut till mönsterjordbruk och lantbruksutställningar, men det blev också besök på museer och konstutställningar. Sånt var berikande, menade hon.
Sina sista yrkesår fick hon direktiv om att begränsa sitt arbete till mejerierna. Hon såg det som kritik för att hon var kvinna och misstänkte att hon trampat på ömtåliga manliga tår.
Gustafsson var en kvinna före sin tid. Hon gick i pension 1924 och blev två år senare hedersledamot i Hushållningssällskapet i Norrbotten, den första kvinnan som belönats med sällskapets guldmedalj.
Hon gifte sig aldrig, men förblev god vän med många - bland annat gamle landshövdingen Karl Johan Bergström som kallade sig ”det gamla skrället” när han per brev gratulerade på hennes 76-årsdag.
Den 15 mars är det 70 år sedan Anna Gustafsson dog på Kållandsö, 83 år gammal.